pinguuhsverklighet.blogg.se

Var och träffade min arbetsterapeut i onsdags och vi kom fram till att jag för tillfället klarar mig utan henne =) Det är ett positivt framsteg tycker jag. Hon hade inte så mycket mer att erbjuda i form av struktur i vardagen osv. 
Vi pratade även om olika typer av relationer till andra människor och hur ofta dessa sätts in i fack/ramar. 
Som att alla relationer man har ska vara enligt en stereotypisk mall. 
Är man kompisar så ''ska'' relationen se ut såhär, är man arbetskollegor på ett annat sätt och är man i en parrelation på ett tredje.
Var väldigt insiktsfullt att inse att bara för att något inte är enligt den ''vanliga'' mallen, så behöver inte det betyda att det är fel på något sätt. Det känns otroligt lättande eftersom då minskar risken för mig att hamna utanför. Om allt är helt ok, så är det väldigt svårt (ja nu använder jag svårt =P) att hamna i ett utanförskap =)

Han antydde att det som Jossan gjort under det här året (som hon faktiskt skulle ha fått betalt för och har rätt att få betalt för) var ett idéelt arbete och att det har hon ju gjort för att vara snäll och då får hon ju faktiskt skylla sig själv. Fan ville ge honom en rak höger rätt i det självgoda ansiktet. Som tur var hade jag mitt personliga ombud med mig, som kunde hjälpa till och styra upp samtalet. Hon var väldigt hjälpfull under hela mötet och tog även fram saker som jag gärna ''glömde'' framföra, för även om jag vet att jag behöver hjälp och vet vad för hjälp jag behöver, så vill jag ändå inte erkänna det fullt ut. Det är ju den lilla envisa biten hos mig själv, som har ställt till det så innan. 
''Miss Jenny Skoog kan visst klara sig själv!''

Även om det var en kortis, så var den väldigt informativ. Jag kom underfund med vad det är jag inte vill erkänna för mig själv och vad det är som jag känner att min behandling går ut på just nu...självförtroende. Äkta självförtroende. Inte något spelat egoistiskt ''jag är bäst i världen'' utan ett ''jag duger, jag kan, jag är värd, jag älskar mig själv och därför kan jag också älska alla andra'' typ av självförtroende.
Det jag blundar för är att jag har ett otroligt dåligt ett. Jag tror verkligen inte på mig själv alls, men jag vägrar erkänna det för jag vill så gärna lyckas.
Jag vill visa att jag kan, att jag gör framsteg (prestationsångest multum). Därför lägger jag mig till med ett spelat yttre, men det falska självförtroendet gör mig bara tyken, självisk och förbaskat försvarsfull. ''Vad sa du?! Gjorde jag något konstigt? Sa jag något dumt? Aldrig! Det kan inte ha varit jag, för jag lyckas! Jag har ju det här vackra självförtroendet som jag så omsorgsfullt byggt upp. Ser du inte?! Och något annat vill jag förresten inte höra på!''
Tro fan att jag har fastnat i min utveckling =P

Fick ett par riktigt varma och goa ridstövlar med matchande handskar till utav dem =D Dessa är ett nytt kärt tillskott hos mig. Nu kommer jag inte bara ha torra fötter när vintern och kylan kommer, utan även varma =D

Så nu ska jag ringa tillbaka imorgon och prata vidare med dem. Känns jättespännande faktiskt och jag hoppas det finns en möjlighet för mig att börja där =D 

Igår satte jag igång på direkten och började jobba med mig själv. Började läsa boken ''Resan'' av Brandon Bays bl.a.

Nu har jag en del processer att ta tag i själv, där jag behöver gå igenom och uppleva alla känslor som jag stänger in inom mig. Det gör mig livrädd. Jag har skjutit upp det så länge jag bara kunnat, för det är jobbigt att ta sig igenom allting och igår var jag så spänd och rädd så jag hade ont i magen. Men jag behöver också ta tag i det för annars kommer jag aldrig komma någonvart.

Varje gång jag lagt mig i tryggheten under täcket, så lugnade jag ner mig med att tänka. ''Det är helt ok att vara rädd. Jag älskar och accepterar mig själv oavsett om jag upplever en känsla av skräck just nu. Det är helt ok att uppleva denna känsla, för det är enbart en känsla och det går över.''

Ibland gick det och ibland inte.

Misstänker att jag enbart var rädd för att möta mig själv och att det var därför jag inte vågade se min spegelbild i spegeln. Nu är det ljust ute igen och skräcken är borta, men fan. Det var en riktigt jobbig natt att genomlida.

MOD Jenny MOD. Jag behöver hitta modet att fortsätta.

Nä nu känner jag att jag behöver ta tag i mitt liv och mig själv lite. Har så mycket blockeringar och rädslor som hindrar mig i mångt och mycket och jag känner att det här funkar verkligen inte längre.

Frågade Joséphine om råd imorse och hur jag skulle göra för att lösa allt med mig själv. Jo det handlar om att ta tag i mina känslor, lära mig hantera dem och acceptera dem, lära känna mig själv och älska den jag är, utvecklas som människa och sluta låta mig styras och hindras av mina begränsningar och istället se möjligheterna.
Hur gör jag för att ta tag i mina känslor, hur gör jag för att hantera dem och hur kan jag lära känna mig själv?
Jag vill kunna se mig själv klart och tydligt. Just nu är det som att titta sig själv i en immig spegel.
Känns som att jag behöver lite hjälp utifrån för att komma vidare med detta.
Oavsett så vill jag kunna klara av saker i livet, som kommer naturligt och lätt för många andra. Nu jäklar ska jag kämpa!!! 

 

Nu tar det fart =D har suttit hela helgen ihop med min samarbetspartner och gjort musik på datorn. Kommit nästan halvvägs på låten och det låter riktigt bra än så länge. Vi är GRYMMA!!!

 

Har börjat tänka ganska mycket på mitt liv och min tillvaro det senaste. Detta gör att jag har huvudet uppe i det blå. Går runt och är småirriterad mest hela tiden och även tyken ibland, har ingen koll över huvudtaget på vad jag gör, vart jag är (stöter till saker) eller vad jag ska göra. Massa tankar snurrar runt i huvudet. Hur ser mitt liv ut? Hur har det varit? Hur vill jag ha det och vågar jag verkligen satsa? 

Behöver hitta modet i mig själv och det gör att jag går runt och spänner mig, vilket har gjort nackspärren ännu värre (har haft skiten i två månader nu!!!!) och har även börjat få väldigt ont i magen.

Tänker hela tiden på att ''Allt är som det ska vara'' och att ''Saker kommer komma till dig när det är meningen att det/de ska komma''. Samtidigt vill jag heller inte bara slappna av och låtsats att allt kommer lösa sig. Vet att jag behöver jobba lite själv också ifall jag vill att något ska hända. Börja fokusera på det jag vill t.ex.
Just nu känns det bara som att det är väldigt mycket runt omkring och att det är mycket jag behöver hålla i huvudet och komma ihåg att göra, även om jag skriver ner allt.

Har också fått en idé från en kompis, som har lagt in massa positivt tänkande citat på sin dator och kör det som skärmsläckare. Tänkte göra en liknande grej, fast sätta upp dem på mina speglar, på garderoberna, på väggarna osv. =) Känner att det är väldigt behövligt och även fast man kanske inte tänker på dem lika mycket efter ett tag, så blir ju ändå hjärnan påmind ''omedvetet'' varje gång den får syn på dessa citat =)

Har träffat en underbart härlig prick, som är villig att lära mig allt han kan om musikprogram på datorn och så. Imorgon tänkte vi ses och se om vi kan börja på en låt, så jag har letat melodier i flera dagar och försökt komma på text till vissa av dem.
Himla kul är det....även om jag känner att jag kan spy på vissa låtar ibland när jag behöver lyssna på dem om och om igen för att matcha in texten =P

Dessutom imponerar han och inspirerar mig. Han är så som jag och Jossan har kämpat för att jag ska bli. Disciplinerad, positiv, driven, omtänksam, respektfull och har ett bra tankesätt. Det som jag har kämpat stenhårt för att lära mig, har han inbyggt hos sig redan och det ger mig hopp om mänskligheten =)

 

Vaknade upp häromdagen med tårarna sprutande. Drömde en mardröm om att Selma dog =O. Visste ju att det bara var en dröm, men kände mig ändå tvungen att gå upp och kolla ändå. 
På tal om Selma så mår hon mycket bättre förhållandevis. Hon börjar få tillbaka sin energi mer och mer och det ser bara ljust ut för hennes del. Tror drömmen handlade mer om att jag släppte på känslodammen nu när jag äntligen kan börja slappna av lite.

Just nu håller vi på att få henne och Hidalgo att komma överens (hon behöver utrymme och vill vara ifred och uppmärksamhetstörstande Hidalgo vill vara nära och tycker hon är dryg), så för tillfället går de istället i två olika hagar bredvid varandra. 
Känns riktigt roligt att få in lite nya personligheter till vårat lilla stall =)

 

 

Det har hon ju varit innan på kvällarna, men hittills har hon aldrig varit det såpass tidigt på dagen som 12-13. Såg även att hennes sår efter operationen var mer svullet än tidigare och det såg ut som att det var varigt och att stygnen var på väg att gå upp. Jag blev jätteorolig och skickade en bild till Jossan, men täckningen i det här förbannade huset är ju så jävla värdelös, så det tog extremt lång tid innan det kom fram. 
Under den tiden blev Selmas sår bara mer och mer svullet. Tillslut tog jag beslutet att ringa veterinären. De blev lika oroliga de och jag fick en akuttid. Fick tag på Tor tillslut, som snabbt kunde komma och köra upp oss till Blå Stjärnan här i Borås. Jossan kom så fort hon kunde och vi fick reda på att hon fått en inflammation i såret och att det kommer krävas en ny operation, för hon tålde tydligen inte tråden som de sytt med.
Sedan kom det värsta beskedet. Taket på hennes försäkring för veterinärkostnader har redan nåtts och nu kommer vi få bekosta resten själva!!!! 

Jag bara såg Joséphine rasa ihop inombords och blicken hon gav när hon talade om för mig och Tor sen, att hon antagligen inte komma att kunna lösa ut Selma. Jag dog inombords och bara stängde av alla känslor för att kunna hantera det beskedet och tankarna började istället snurra i huvudet. ''Hur ska vi lösa detta? Hur kan vi få fram pengar? Vad kan jag göra?''. Har därför startat en insamling på Facebook och jag hoppas innerligt att vi kan få en del hjälp där.
https://www.facebook.com/pages/Sn%C3%A4lla-skulle-ni-vilja-hj%C3%A4lpa-Selma/418104648299338

Jag har bott här såpass länge nu att både hästar, hundar och Joséphine har blivit min familj. Det jag har önskat hela tiden, att ha någon att komma hem till, det finns redan här i form av dem. Jag har alltid trott att en familj bestod av en man och sina egna barn, men insåg nu att det enbart är min och bild och övertygelse utav det och att det är så som samhället framställer att det ska vara, men att det i verkligheten faktiskt kan te sig annorlunda.

Jag har redan min familj. Jag har mina föräldrar och syskon, mina släktingar och nu har även Joséphine och djuren blivit en del av familjen. Om jag sedan träffar en kille, så kommer han enbart att utöka och ingå i den familj jag redan har.

Därför kommer jag göra allt som står i min makt för att hjälpa Selma. Jag vill att hon ska få fortsätta att leva och jag gör det inte för Joséphines skull, utan för Selma och för att hon är en del av min familj. 

''Att göra fel betyder INTE att man är en sämre eller värdelös människa. Även den mest perfekta personen gör fel. Det som gör en bra människa är hur man bemöter, tar till sig och hanterar sina brister och misstag.''

 

Igår fick hästarna komma ut i en ny hage med massa gräs. Eftersom det inte har funnits så mycket bete kvar i dem andra hagarna, så behöver deras magar vänja sig vid att äta så mycket nytt gräs igen. Därför fick de bara vara i den nya hagen i 1 timma.
Det var två mycket missnöjda hästar som jag hämtade därifrån. De innerligt och hjärtligt hatade mig efter det. Bifrost gick och nafsade och putte på mig hela vägen tillbaka till deras daghage. Hidalgo lyfte benet sedan när jag släppte honom och hotade med att ''Jag lovar jag sparkar dig om du kommer närmre nu.'' 
När jag sedan skulle gå hem och sa hejdå, så ignorerade Bifrost mig totalt medan Hidalgo strök öronen bakåt och vände rumpan till. ''Jag tänkte INTE prata med dig.''
Dessa små sötnosar, så jag har lovat att de ska få komma tillbaka till den nya hagen idag igen. 

Första dagen tillbaka på dansen idag. Hade väldigt mycket bättre kondition än jag trodde och myyyyycket sämre muskelork än jag förväntade mig. Det är nu jag verkligen märkte av hur mycket min dåliga matperiod verkligen har slitit på kroppen.

Tråkigt, men sånt man får ta. Det kommer ju bli bättre.

 

Passade på att tvätta rent transporten idag också. Lovade ju Jossan att göra taket för ett år sedan, så för att kompensera för tiden som gått, så gjorde jag hela transporten. (har pyttelite kvar, men det är obefintligt =P)
Det var ju klarblå himmel, strålande sol och riktigt härligt varmt ute. Sommaren har kommit tillbaka, så det kändes som det enda rätta att ställa sig i bikini och köra en äkta carwash =P

                                                                    Note to myself
Att träna på: Låta andra få säga sitt också, sluta avbryta och lägga av att vara ''Bäst i hela världen. Jag kan allt och därför ska man göra på mitt sätt.''
Planera in tiden bättre så att jag slipper springa runt överallt och göra allt jättefort så att jag hinner med allt.

 

Vara vänlig, uppmuntra andra och vara behjälplig.

Göra ett bra jobb och sköta alla åtaganden, som jag gjort exemplariskt den senaste veckan =)

Att vara förstående för djurens behov.

 

Upptäckte att jag kunde sjunga...bra också. =D Eftersom jag är otroligt självkritisk, så tar jag mitt eget godkännande som väldigt positivt =P
Visste ju innan att jag kunde ta en ton så sätt, men inte att det faktiskt lät så bra =D blev lite positivt överraskad. Har bestämt mig nu för att faktiskt satsa på det, men kommer börja lite smått så att jag kommer in i det. Leka runt lite med olika röstinspelningar och bara ha allmänt kul.

Har iaf gjort röstövningar, röstuppvärmning och tränat på skalor en till två gånger om dagen i över en vecka =)
Nu är det bara att se vart det bär hän. 

Jenny kommer bli en upptagen tjej ;)