pinguuhsverklighet.blogg.se

NLP sucks just nu för tillfället.

Det finns en person i min närhet som jag bara inte står ut med ibland. En som det ibland bara kokar utav ilska i mig utav bara tanken och det värsta är att när jag irriterar mig på någon annan, så speglar det enbart tillbaka på något hos mig själv.

Så när jag hatar någon annan, så hatar jag egentligen något hos mig själv. Det handlar enbart om mig och hur jävla ironiskt är inte det då?

 

Det enda som gäller nu är att se vad det är hos personen jag inte tycker om och sedan ändra på dem delarna hos mig själv. Antagligen är det negativiteten, uppmärksamhetstörsten, otacksamheten, klängigheten och det oemåtståndliga idiotiska i att se hindren i allting. Detta är iaf dem delarna hos mig själv som jag jobbar så hårt på att ändra. Så antagligen är det personer som uppvisar någon utav dessa egenskaper, som får mig att koka.

Antagligen kommer dessa personer till mig hela tiden också för att jag ska lära mig varför de får mig att koka.

 

Sanningen svider hårt ibland.

 

Var på utflykt i helgen =D

Först gick några vänner och jag på en långpromenad med alla vovvar och under den promenaden fick jag veta att de funderade på att åka till Torpa Stenhus. Jag har velat åka dit i flera år och nu kom chansen. Dessutom skulle vi åka motorcykel dit!! Fan att jag inte studsade av glädje =D =D

Toppenidé tyckte vi allihop...tills vi hamnade under världens störtskur som aldrig verkade vilja sluta. Så vi var som 5 dränkta katter när vi kom fram. Det var inget motorcykelställ eller regnkläder som lyckades skydda oss inte. (Och nej jag vet att det inte var någon dunderidé att bli genomvåt på en mc när jag misstänker att jag har lunginflammation).

Men nöjda var vi när vi gick runt därinne (iaf jag). Jag kände mig som en unge på Liseberg typ =P

Såg en ande, men det var ingen ifrån huset. Jag tror mer det var en av mina förföljare. Sen kände jag någon/något som strök mig på benen hela tiden och jag har aldrig känt någon fysisk kontakt så innan, så jag kan inte riktigt svara på vad det var.

Men det var så häftigt att vara därinne. Tittade runt i deras gamla fängelsehåla (iskall var den också. Våra andedräkter syntes) där de hade gamla bojor och kedjor. Måste varit fruktansvärt kallt och fuktigt att sitta där nere i cellen och med taket som var så lågt att vi alla fick gå nerböjda. Det kan inte ha varit högre än 1.20-1.30cm. På dem andra våningarna hade de massa saker som verktyg, prydnadsföremål, kläder och porslin som var flera hundra år gamla. Så häftigt att se hur folk levde på den tiden och vad de använde för något. 

På vägen hem sen så var det mycket mycket härligare att åka MC. Jag börjar förstå tjusningen nu med att glida runt på landsvägar och känna vinden som blåser på en. Hade kunnat åka vidare hur långt som helst =D

På kvällen sen kom Håkan med pizza och så tittade vi på film. Riktigt mysigt.

 

Imorse ringde jag till vårdcentralen och tänkte boka tid till läkaren. Har ju varit sjuk i 4 veckor nu och varje gång det känns som det blir bättre, åker jag på en ny förkylning. Har också hostat i 4 veckor och den går inte över. Den verkar bara bli värre + att jag börjar få ont i bröstryggen och bröstkorgen.

Kände liksom att det var dags att gå till läkaren nu, men det tyckte inte de tydligen. De trodde det kunde vara antingen lunginflammation eller bronkit, men de tyckte att jag skulle vänta tills det blev sämre........

Känns ju bra...........

Den har varit otroligt insiktsfull och lärorik. Det har varit så skönt att slippa känna ansvaret över att behöva hålla igång stämningen, samtalsämnen osv. Även om jag inte alltid lyckats med detta, så är det iaf skönt att lägga det ansvaret på någon annan.

Har ju tidigare inte vetat vad jag byggt upp min identitet kring, men det gick upp för mig igår. Min identitet har varit ''Jenny = Hon som pratar mycket'' och nu när jag vet detta, så kan jag ändra på denna identiteten. Att sluta bygga på att hålla fast yttre ting. Nu kan jag istället jobba på att bygga upp vem jag är i mitt inre och att det inre faktiskt kan ändras i förhållande till situationer, omständigheter och erfarenheter.

 

 

Och något som varit otroligt intressant, har varit att observera andra. Se hur andra beter sig mot människor i sin omgivning och kunna lära mig läsa av deras kroppsspråk bättre. Jag ser också och upptäcker mycket mer i min omgivning. Innan har jag glömt av vissa människor (speciellt de som suttit väldigt tysta och inte gjort så mycket väsen av sig) och inte heller sett omgivningen eftersom jag varit så upptagen med att prata.

Fick ändrat mycket av min livssyn dem här dagarna. En övertygelse jag har haft är att om man sitter tyst, så blir man osynlig. Det fick jag motbevisat igår =) folk sökte sig till att prata med mig ändå, så allt detta har varit en riktigt nyttig lärdom.

 

Och mina vänner jag var hos igår är ju verkligen värda all heder. Så givmilda människor, godhjärtade och omtänksamma =) älskar att kunna få slappna av och verkligen bara vara mig själv. Vi har kul även fast vi bara sitter och gör typ ingenting. <3 <3

Väntar in åskskurarna nu som tillhör midsommarafton. Smhi sa att ovädret skulle komma in vid 14 tiden. Älskar åska!!! =D

 

Fick en liten besvikelse för något år sedan. Midsommar för mig har ju varit en småflickas minnen med blommor i håret, jordgubbar och dans, så var ju lite av en downroad att få reda på att vi dansar runt en upp och nervänd kuk som penetrerar moder jord. 

Inte för att det är något fel i det, men det var liksom inte det man fick lära sig i skolan =P

 

När det gäller min hals, så får jag nog faktiskt säga att det är rätt skönt att inte kunna prata. Det är jobbigt att det gör ont och jävligt frustrerande när jag inte kommer på hur jag ska teckna vissa saker, men förutom det så är det väldigt skönt att slippa ansvaret över att behöva prata.

Funderar faktiskt lite på om jag skulle bli stum för alltid, men bara lite. Det skulle innebära en stor omställning för folk i min närhet och vissa problem vid konversationer med myndigheter i telefon =P. Skulle också behöva ge upp min fundering på att föreläsa för andra människor, så nej det är enbart en fundering. Skulle aldrig klara av att bli stum för alltid. Då skulle jag ju aldrig kunna sjunga igen eller kunna ringa runt till olika instanser =)

Däremot kan jag ju passa på då jag är sjuk, eftersom jag oftast får infektioner i halsen vid varje förkylning jag drabbas av.

 

 

 

I förrgår var jag hos en kompis och fick rida lite på hennes söting till häst. Jag som trodde att jag inte kunde start och stopp, hade inga som helst problem med hennes häst. När jag tog lite i tyglarna så var det tvärstopp verkligen =D så jag var ganska glad då =)

 

Igår fick jag vara hemma däremot. Har troligtvis fått halsfluss...ännu en gång. Har ingen röst nu och varje gång jag försöker prata så gör det jätteont i halsen, så jag har viftat mig fram bäst jag kunnat dem här senaste 2 dagarna.

 

Har sett färdigt på sista avsnittet av American Horror Story idag =D så jäkla bra serie. Kunde inte sluta titta när jag väl börjat. Smått psykad, men ändå fruktansvärt bra =D

 

Träffade min arbetsterapeut igår och nu känns allting mycket bättre. Har nu en mycket klarare bild av hur jag ska göra och hur jag ska välja. Istället för att hitta en utbildning först, så tittade vi på vad för olika arbeten som jag skulle må bra utav och sedan därutefter ska jag utbilda mig till vad som krävs för att få det arbetet =)

Det känns mycket mera klart och jag har äntligen fötterna tillbaka på vägen igen. Självklart vet jag inte vad jag ska välja än, men jag ser iaf vart jag är på väg nu.

 

 

Har fått nån inflammation i halsen också. Kan knappt prata för rösten bara försvinner ibland och varje gång jag andas eller sväljer så känns det som tusen nålar. Toppen.

Hade tänkt ringa lite samtal och så idag, men får ta det en annan dag. Kan ju vara bra om den andre i luren hör var jag säger =P

 

 

Fick besök av en kompis i helgen som jag inte träffat på 7-8 år =D det var verkligen jättetrevligt. Vi drack vin och nostalgitrippade genom gamla minnen och gemensamma vänner. Var som att åka tillbaka i tiden lite.

Senare på kvällen fick jag pratat med en kompis från Borås, som redde ut ett och annat för mig. Nu ser jag lite mer klart på saker som hänt här, varför folk har betett sig som de gjort, att det aldrig handlat om mig och jag mår så mycket bättre nu. Mycket ångest och rädsla släppte efter det samtalet =)

 

 

Och dem här förbannade lupinerna tar då aldrig slut. När jag tycker att jag rensat rent ett område, så har det poppat upp några extra blommor där nästa dag iaf. Funderar starkt på att hälla ut några flaskor Round-Up eller vad det heter i hagen och sen låta den stå några år, så inte hästarna äter däri och blir förgiftade. En annan tanke som kommer upp hela tiden är att bränna bort skiten.

Fan slita upp blomfanskapen med rötterna och sedan lägga dem i en tunna och bränna upp dem. DÖ lupiner!!!

 

 

Annars har det känts ganska bra dem här dagarna faktiskt. Har haft stallansvaret nu när Jossan varit ''husa'' på ett ridläger och det har gått riktigt bra =) tror hästarna faktiskt tycker om mig lite grann iaf när det kommer till kritan =)

Så det positiva är väl att vara själv i stallet, mysa med hästarna och bygga på en ordentlig solbränna =)

 

 

Träffade min handläggare på Folkhögskolan igår. Hade en del frågor innan jag kom dit och gick därifrån med ännu fler frågor.

Jag kände mig så otroligt positiv igår och kände att, ja nu ska jag ta tag i mitt liv och göra något vettigt av det. Jag vet vad jag mår bra utav att göra och tänkte då höra med henne vad för olika slags utbildningar det finns, som gör att jag kan jobba med det som jag mår bra utav.

Hon kom med hur mycket förslag som helst. Alla förslag var verkligen jättebra, men det gjorde mig bara så fruktansvärt förvirrad. Hon pratade om att arbetsträna först och plugga sen, plugga på deltid och arbetsträna samtidigt, plugga först och sen arbetsträna eller bara ta någon enstaka kurs. Jag borde kanske ta reda på vad jag skulle trivas med först och kanske testa på lite olika saker.

Fan jag vet ingenting just nu. Allt från att ha varit så klar över vad jag ville igår, till att nu vara så vilsen att jag varken vet ut eller in. Hade så ont i magen när jag lade mig igår och inte var det bättre imorse.

Tvingade iväg mig till stallet iaf för jag tänkte att det nog kunde vara bra att röra på sig....Det var det inte. Det gjorde bara mer ont för varje steg, så det slutade med att jag bara släppte in hästarna till deras frukost och sen gick jag upp på loftet och bäddade ner mig med 3 hästtäcken. 

 

Joséphine sa till mig att fråga kroppen och magen vart det onda satt, varför just där och varför jag hade så ont. Först var jag så blockerad att jag inte hörde svaret, men sedan förstod jag att det antagligen var ett samband mellan flytten och pluggandet.

Jag ligger nämligen på första plats för att flytta in i studentrummet om de inte får in någon student och om jag börjar studera, så kan jag flytta in direkt. Jag har ju funderat på att börja läsa igen ganska länge nu och nu känns det verkligen som att det är rätt tid för det. Skulle bara vilja få lite ordning och klarhet i alla frågor, tankar och valmöjligheter som snurrar runt i huvudet.

 

Ja jag HATAR Lupiner! Inte för att de inte är vackra för det är de, men för att de är så många och för att de luktar så gott. De tar aldrig slut hur mycket jag än plockar i hagen (iaf känns det så) även om det är en terapeutisk uppgift. Sen så är det lukten. Den luktar otroligt gott, men den får mig att bli så fruktansvärt drogsugen. Antagligen för att vi höll på och ranta runt mycket i skogen i början av min karriär, så dem flesta blomdofter och även vissa parfymer är otroligt jobbiga att vistas runt. 

Bra träning iof =)

 

 

Sen har de förbannade ätstörningstankarna kommit tillbaka ännu en gång. Funderar på att ge bort vågen till Jossan ett tag, för jag har fan blivit som besatt utav den och dem där äckliga digitala siffrorna som visar min vikt.

 

Något positivt då är att jag kanske har möjlighet till ett studentrum  fick jag reda på igår =) om jag inte börjar plugga och de inte får in någon student, så är rummet mitt. Jag står på första plats och om jag börjar plugga så behöver de inte ens tänka på saken, då är rummet mitt på direkten =D

Ska träffa min handläggare på Folkhögskolan och prata om lite kurser jag kan gå. Känns som att det finns en anledning till att jag inte har fått någon arbetsträning/praktik än och det kanske är för att jag ska plugga. Jag vet inte, men det känns som en bra idé iaf.

Igår var jag inte jätteglad över att fylla 26. Blir ju bara äldre hela tiden och det är rätt jobbigt, men kom på sen att det faktiskt bara är en siffra. Om jag sen ska gå runt och ojja mig för att jag åldras, så kommer jag leva ett helt liv som olycklig.

Istället vill jag faktiskt vara glad över detta. Varje år så får jag en högre siffra som endast visar hur mycket lärdom jag har =). Lite som ett skolprov. Ju högre poäng desto bättre =D

 

I lördags var en del av familjen här nere i falkenberg och firade mig =) det var riktigt mysigt och senare på kvällen fick jag kalventrecôte. Så gott.

Har varit väldigt känslig och lättstött idag. Kan ha att göra med att det var mycket insikter och känslor igår blandat med att jag är trött och fortfarande har en förkylning i kroppen.

Började liksom gråta när jag såg på Lyxfällan imorse...

 

 

Annars så har det varit en riktigt rolig dag. Först åkte vi iväg till Grand Hotell här i Falkenberg och åt lunch (jättegod), sedan besökte vi Wapnö gård och såg hur deras mjölkkor har det och sist men inte minst tog vi en tur till Ricardo glasscafé och åt italiensk glass som dessert =)

Jag njuter verkligen av min tid här nere hehe =P

 

Fick lägga mig igen när vi kom hem, för jag blir så trött utav allting och förkylningen gör mig inte piggare direkt, men när jag väl kravlat mig upp ur sängen, så gjorde mormor och jag i ordning tårtan till imorgon. Då kommer mamma, syrran och förhoppningsvis lillebror och Nellie också =D
Kan inte bli bättre.

Vill först och främst tacka en helt fantastisk människa <3 <3 Joséphine-Natalie Beckman <3 <3 Utan dig hade jag aldrig kommit så här långt. Jag hade inte ens levt idag om det inte varit för dig. Jag är så tacksam för allt du har gett mig, lärt mig och kämpat för mig.
Att du ens låtit mig bo kvar efter hur jag har behandlat dig vissa gånger, är något som går helt över mitt förstånd. Tack för att du finns i mitt liv och för att du har ett hjärta som är så fyllt med kärlek och godhet. Det finns ingen som du och jag ska verkligen göra mitt bästa för att lära mig denna kärlek du har till omvärlden.

 

 

Wow vilken förändring jag har genomgått! Det är så mycket jag vill skriva, men hinner inte riktigt med för tankarna går som en 3-filig autobahn åt båda håll och kors och tvärs. Är så lycklig samtidigt som jag känner att det är så tragiskt när jag tänker tillbaka på hur allting har blivit.

De senaste dagarna har jag bara börjat inse mer och mer saker om både mig själv och andra och när lillebror tog studenten igår, så fick jag en ordentlig nostalgitripp tillbaka till mitt liv. På både gott och ont. Har insett saker som visar hur långt jag har kommit under det gångna 1½ året och som  verkligen gör mig så stolt, glad och även lycklig över den jag blivit, men även saker som är otroligt jobbigt och smärtsamt att se.

 

 

En tydlig sak som jag upptäckte igår, var varför det varit så lätt att falla in i drogträsket.

Jag har ju nämligen ibland en sån prestationsångest så att det är tragiskt. Den visade sig väldigt tydligt igår.

Jag var så nervös och stel och helt livrädd för att göra minsta lilla misstag. Tänk om jag råkar skratta på fel ställe, säga något opassande eller ännu värre, om jag avbryter någon eller råkar vara tyken!!

Efter ett glas vin så försvann däremot all osäkerhet. Jag blev lugn och kände att jag faktiskt duger som jag är. Att det ska krävas alkohol för att få lite självsäkerhet är en skrämmande insikt och jag förstår varför jag druckit så mycket. Jag förstår också varför jag blev så kär i drogerna när jag först introducerades för dem. Ja jag blev kär. Riktigt ordentligt förälskad. Jag hade ju hittat något som fick alla dessa skenande tankar och jobbiga känslor att försvinna. Det var som att jag var på ett skepp i ett stormande hav, fastspänd i relingen och allt var kaos. Drogerna fick det att bli helt vindstilla och lugnade havet tills vattnet blev spegelblankt. Det var något som gav mig lugn och ro inombords. En inre frid och jag älskade det. 

Nu äntligen så har jag börjat hitta den ron inom mig själv och  har funnit min förlorade väg. Idag känns det som att jag börjar se vem JAG egentligen är, vilken personlighet som tillhör mig och vart jag står gällande saker och ting. Det är en riktigt skön känsla och nu handlar det mest om att acceptera att det är ok att vara nervös ibland. Det är ok att känna sig osäker och det är precis lika ok att visa det.

 

 

Jag har också börjat bli mindre fördomsfull. Eftersom jag ingenting vet om andra eller deras situation, så har jag heller aldrig rätt att ifrågasätta andra människors val. Har de inte klippt gräset? Nähej, de kanske inte haft tid, varit sjuka eller haft andra prioriteringar för tillfället. Det behöver inte alls handla om att de är lata och oansvariga.

Läste också ett svar på en forumsida härom dagen, som verkligen berörde mig. 

Det handlade om en kille vars tjej var döv. Någon hade svarat att det kunde vara en idé för honom att leva lite i hennes döva värld. Att stoppa in öronproppar eller ha på sig hörselskydd en hel dag, för att förstå hennes utmaningar i vardagen. 
Detta kommer jag verkligen ta till mig och i den mån det går leva mig in i närståendes vardag för att få en bättre förståelse till deras beteenden och val.

 

 

Har förresten faktiskt bakat idag. Känner mig så stolt över att mormor och jag faktiskt själva har bakat allt som kommer bjudas på på lördag =)

Hon är helt otroligt duktig på att både baka och sy. Mormor lagade några av mina kläder jag hade med mig som var trasiga och det syns inte ens att det är hemmalagat. Det kallar jag skicklighet så där har jag en del att lära utav.

Har också kikat lite lätt på olika utbildningar som jag funderar på att gå. Det kanske är en idé faktiskt att börja plugga igen. Känner att jag inte riktigt är nöjd med Ica-tant-utbildningen som jag gick i gymnasiet. Fick några bra råd och tips av Kenneth som jag ska ta och kolla upp med min handläggare. =)

Oj shit vad klockan blev mycket!! Och jag som hade tänkt lägga mig tidigt ikväll. Ja det gick ju väldigt bra. Tur att jag är på semester så jag kan få lite sovmorgon iaf.

Kom ner till Falkenberg i söndags och blev lika välkommen som alltid. Det är alltid lika trevligt att komma ner till mormor och kenneth, äta god mat och bara njuta av deras sällskap =) De är så otroligt duktiga värdar, så där har jag mycket att lära ifrån.

 

 Jag känner ingenting av medicinerna längre, men har istället blivit sjuk. Så typiskt. Hade feberkänningar igår och har så ont i halsen att det knappt går att svälja, men det blir väl så när man inte äter. Kroppen blir känsligare och alla infektioner som redan sitter i kroppen får möjlighet att blomma ut.

 

 Har fått lite nya insikter igen också. Jag vet nu varför Jossan säger så mycket konstiga/elaka saker. Det gör hon enbart för att jag ska lära mig att sluta saker så personligt. Det var riktigt otroligt skönt att komma till den insikten och härifrån så kan jag bara träna ännu mer på att sluta ta åt mig så mycket.

Bifrost har också lärt mig något som är otroligt värdefullt att använda i vardagen. Han går ofta och knör på mig när vi promenerar och ibland är det för att jag är lite väl påträngande, men oftast är det för att han vill lära mig ta plats. Jag flyttar ofta på mig när jag känner mig osäker och låter folk inkräkta på mitt ''revir''. Istället för att flytta på mig, så ska jag istället ta ett steg framåt och ''claime my space'', för jag har precis lika stor rätt att stå på min plats och finnas här på jorden som alla andra. =)
Underbara Bifrost <3

 

Kom också att tänka på en sak som läste på internet för ett tag sen. Det var en artikel där de hade intervjuat äldre människor, som låg på sin dödsbädd och frågat dem vad de hade ändrat på om de fick möjlighet att leva om sitt liv. Detta var topp 5 listan som de fick fram.
1. Att de inte vågade leva sitt liv som de ville, utan levde efter andra människors förväntningar.

 

Detta kom jag att tänka på i söndags. Jag klädde ju upp mig för att gå ner och kika lite på house-festivalen som var här nere på Almenäs. Ett par shorts och ett väldigt snyggt vitt linne, som är lite genomskinligt på ryggen. Jag var lite rädd för att jag såg för slampig ut och att folk skulle titta snett på mig. (det var förresten inte alls slampigt).

Men herregud, lilla Jenny. Vem bryr sig? Om det är så att jag tycker att någonting är snyggt och jag känner mig bekväm i det som jag tagit på mig, så får folk tycka vad de vill sen. Om det sen råkar vara så att någon inte tycker det ser bra ut, så är det ju upp till den personen. Det har ju ingenting med mig att göra. Så länge jag mår bra av det jag tar på mig så är det faktiskt det viktigaste.