Igår var jag inte jätteglad över att fylla 26. Blir ju bara äldre hela tiden och det är rätt jobbigt, men kom på sen att det faktiskt bara är en siffra. Om jag sen ska gå runt och ojja mig för att jag åldras, så kommer jag leva ett helt liv som olycklig.
Istället vill jag faktiskt vara glad över detta. Varje år så får jag en högre siffra som endast visar hur mycket lärdom jag har =). Lite som ett skolprov. Ju högre poäng desto bättre =D
I lördags var en del av familjen här nere i falkenberg och firade mig =) det var riktigt mysigt och senare på kvällen fick jag kalventrecôte. Så gott.
Både tårtan, äpplekakan och alla småkakorna här har jag och mormor bakat själva =D
Idag har det varit riktigt bra också. Flera som ringt och grattat mig och har även tagit en cykeltur till Siaglass i Slöinge och ätit glass.
Först var det en 5km rask promenad och sedan cykelturen på 2 mil, så jag har nog förbränt det mesta av det onyttiga jag fått i mig idag.
Sedan har vi varit iväg och käkat våfflor och nu blir det räksmörgås. Det här är verkligen en riktigt bra dag =) Är så tacksam för alla som finns i min närhet <3
Fick även idag en uppmaning om att se till att hålla mig drogfri och för första gången i mitt liv kunde jag ärligt säga att, jag aldrig vill ha någonting med droger mer att göra. Jag har inte kämpat så här mycket och såhär hårt för att fucka upp det för några timmars välmående. Ett välmående som inte ens är värd påsen det ligger i.
Ett välmående som ganska fort slutar i illamående och nedstämdhet, för att sedan se till att jag förlorar allt jag har och byggt upp.
Så den lilla stunden av lycka innebär 100 ggr mer jobb och problem efteråt. Är det värt det? NEJ! Då är den äkta lyckan 1000 ggr mer värd. Den håller i sig, den ger kraft och den hjälper till att bygga upp ett bra liv så man blir ännu mer lycklig.
Jag har för en gångs skull skapat mig en trygg omvärld, en stabil grund att stå på och en tro på mig själv. Det är något jag aldrig haft innan och jag vill ALDRIG förlora den. Jag vill kämpa in i det sista för att behålla detta.
Jag är så otroligt tacksam över att jag fått chansen och möjligheten att få komma hit till Borås och jobba på det jag har gjort. Att ge upp det för något så simpelt som narkotika, skulle vara som att torka sig i röven med all lärdom jag har fått, som att ge Joséphine fingret och stampa på den möda hon lagt ner. Nä det skulle enbart vara otroligt egoistiskt och elakt av mig mot alla som hjälpt och stöttat mig.