Testade på att rida Gáta för första gången igår. Eftersom jag inte åkt av på ett bra tag nu kunde jag ju lika gärna göra det två gånger på samma dag...inom loppet av 10 minuter, så nu har jag iaf säkrat min kvot för ett tag framöver =P
Har inte lärt mig rida islandshästar och fick smärtsamt veta att ju mer man tar i tyglarna, desto fortare går det och fort gick det!
Första gången tänkte jag att ''Jag hoppar av för jag får inte stopp på henne.'' Ja det gick ju sådär och jag landa pladask på rumpan, tappar hästen som rusar ner till hagen till sin bästis Bifrost och spränger staketet..kul. Traskar tillbaka lite öm i baken och hämtar henne. Bakom oss kommer sedan en leende Joséphine ''Jasså där är ni.''
''GE OCH TA!'' Skriker Jossan och jag ger och tar allt jag kan. Hjälper icke för jag är fortfarande för hård i handen och nu sitter jag barbacka på en rusande häst.
Mitt i allt detta upptäcker jag till min egen stolthet och förvåning ''Jag sitter kvar!!! =D Jag sitter kvar barbacka på en rusande häst!!'' =D
Hann knappt avsluta den tanken innan jag fann mig flygande i luften och faceplantade ner i backen.
Hidalgo fick lite fnatt han också och stod och hoppade och skuttade.
Stackars Gáta stannade några meter framför mig och såg helt förtvivlad ut. Hon gjorde ju bara som hon skulle och som de lärt henne. Hon förstod inte alls varför jag var så rädd.
Jossan kom skrattande till hjälp och plockade bort grenar och kvistar som fastnat i min hjälm. Det såg tydligen ganska roligt ut, så gjorde förmodligen hennes dag =P
Summan av kardemumman. Jag är otroligt stel i hela kroppen och har förbaskat ont i arslet. Har lyckats hitta ett sätt som jag kan sitta ner på relativt bekvämt nu iaf =)
Men en sak är säker. Nästa gång rider jag på Bifrost!
Han är lika snäll som han är bred på sommaren.
Det är inte Bifrost på bilden