Det kan nog verkligen inte vara lätt att leva med mig.
Igår kväll var jag på ett toppenhumör. Jag var vänlig mot alla, älskade världen, gick till hästarna leende och var så glad och tacksam över allting. Att det regnade bekom mig inte alls och allt jag gjorde i stallet var med kärlek och ömhet. Hästarna tackade mig och var otroligt gulliga. T.o.m Hidalgo var lite mindre arg än vanligt. Kände att jag kunde göra allt och lösa alla problem med glädje.
Och så idag när jag vaknade upp hatade jag hela världen. Regnigt, blåsigt och pissigt väder och trött var jag med. Tvingade mig igenom stallsysslorna och hästarna visade tydligt att de märkte detta. Gáta ''höll sig undan'' och var bara villig, Hera var extra nyfiken och frågande, Hidalgo hatade mig idag och jag fick fick inte ens röra honom, han till och med gick på mig när vi skulle in i hagen och visade tydligt att han var nonchig ''Jaha, stod du där? Det var ju dumt. Jag gick ju där'' och Bifrost bara ignorerade alltihopa och var sig själv. Lika kelig och utbildande som vanligt. Underbara klippan <3
Tack vare det lugnade jag ner mig lite och blev lite mer fokuserad. Dock fortfarande smått förbannad på världen. Tillslut började jag tänka på en rolig grej som någon berättade för mig igår och då började jag skratta. Det tog sin tid (3 timmar) innan jag kunde landa tillbaka till verkligheten, inse mitt tillstånd och ändra på det. Jag blir så förbannat låst i dem ibland och det känns som att jag inte riktigt kan kontrollera dessa svängningar alls. Det är fruktansvärt frustrerande för jag vet att det påverkar och sårar andra människor. När jag är i mina arga tillstånd, så skiter jag i allt och alla. So what om någon blir sur? De får väl skylla sig själva! Sedan när jag landar igen och inser vad jag sagt och gjort så känner jag massa skuldkänslor.
Och så idag när jag vaknade upp hatade jag hela världen. Regnigt, blåsigt och pissigt väder och trött var jag med. Tvingade mig igenom stallsysslorna och hästarna visade tydligt att de märkte detta. Gáta ''höll sig undan'' och var bara villig, Hera var extra nyfiken och frågande, Hidalgo hatade mig idag och jag fick fick inte ens röra honom, han till och med gick på mig när vi skulle in i hagen och visade tydligt att han var nonchig ''Jaha, stod du där? Det var ju dumt. Jag gick ju där'' och Bifrost bara ignorerade alltihopa och var sig själv. Lika kelig och utbildande som vanligt. Underbara klippan <3
Tack vare det lugnade jag ner mig lite och blev lite mer fokuserad. Dock fortfarande smått förbannad på världen. Tillslut började jag tänka på en rolig grej som någon berättade för mig igår och då började jag skratta. Det tog sin tid (3 timmar) innan jag kunde landa tillbaka till verkligheten, inse mitt tillstånd och ändra på det. Jag blir så förbannat låst i dem ibland och det känns som att jag inte riktigt kan kontrollera dessa svängningar alls. Det är fruktansvärt frustrerande för jag vet att det påverkar och sårar andra människor. När jag är i mina arga tillstånd, så skiter jag i allt och alla. So what om någon blir sur? De får väl skylla sig själva! Sedan när jag landar igen och inser vad jag sagt och gjort så känner jag massa skuldkänslor.
Det hade varit lätt att säga ''Ja, men bete dig inte så då'' men hur lätt är det, när jag är i ett tillstånd då jag skiter fullständigt i allt?
Ta ett humörkort varje timma och se vad det blir.
Fick ta ut lite ilska på min mat nyss iaf. När man får hacka loss bitar av sin frusna mat med hammare och skruvmejsel...då är det banne mig fruset!
