pinguuhsverklighet.blogg.se

Vååår!!!!

ÄNTLIGEN ÄR DEN HÄR!!!

Har haft en helt fantastisk heldag i stallet. Klarblå himmel och strålande sol som gav värme! Nu är det inte bara fint väder längre, nu är det varmt också.

Tog faktiskt med mig ett hästtäcke ut, som jag lade mig på och tog en tupplur i solskenet =P Är mycket mera praktiskt att sova lite i stallet om det behövs, istället för att gå hem som jag varit tvungen till under vintern.

Bifrost och Hidalgo verkar ha funnit lugnet igen. Det hörs bara något sökande gnägg då och då från Bifrost och som ekar tomt bort mot berget. Han väntar tålmodigt en stund, men hans rop förblir obesvarat och sedan fortsätter han sitt sökande efter det perfekta grässtrået.

Imorgon kommer jag ha min välförtjänta sovmorgon, sedan tänkte jag tillbringa resten av dagen till att bara mysa med hästarna. Får se om isen har smält såpass mycket att man kan ta sig utanför hagen och inviga vårens första skogspromenad.

Nu ska jag kura ihop mig under en filt och se på skräckfilm.

Stor prövning.

Provade på dans igen i tisdags och gud vad jag har saknat det =D Känns helt underbart att få dansa igen.

Det är något jag verkligen kommer att fortsätta med och dessutom så löste det upp många av mina låsningar i både ryggen och höften.

Både tisdagen och torsdagen var det ABC och där får jag verkligen möjlighet till att träna på att hålla låg profil. Vill ju gärna ta över och få min vilja igenom. Eftersom vi jobbar mycket i team där, så får jag verkligen möjlighet att träna på att lyssna på andra och låta dem komma fram i ljuset också. Det är något vad verkligen värdesätter.

I onsdags var det möte med arbetsterapeuten igen och det verkar inte gå framåt alls med att få en ny utredning. Hon sa iof en ganska så insiktsfull sak.

:Om jag då när utredningen gjordes, svarade på frågorna så som jag ville vara istället för hur jag verkligen var och ändå fick diagnosen ADHD, så kanske det räcker. Tål att tänkas på lite.

Igår så åkte Promise hem till sin ägare igen...efter två dagars försök till att lasta henne. Det kändes riktigt jobbigt för jag såg ju på henne att hon verkligen inte ville lämna Bifrost och Hidalgo.

Första dagen när Karsten kom och skulle hämta henne, så förstod hon direkt vad det gällde och gick ifrån honom. Hidalgo den ädla vita springaren, gick hela tiden emellan henne och Karsten och gjorde allt han kunde för att hon skulle få stanna kvar. Den hjälplösa, förtvivlade blick han sedan gav mig, när han insåg att han inte skulle lyckas, skar som tusen knivar i hjärtat på mig.

Det var då jag stängde av alla mina känslor. Mina känslor skulle inte ha gjort ett dyft för att förbättra situationen eller hjälpa hästarna på något sätt.

Bifrost i sin tur var riktigt arg på Karsten. Här kommer en snubbe som ska ta hans älsklingstjej ifrån honom. Själv kunde jag bara stå där och trösta dem. Kände mig så hjälplös och som den största svikaren i världen.

På kvällen första dagen av lastningsförsöket, så fick alla 3 hästarna så mycket omtanke och Bifrost var en riktig klippa.

Stackars Promise var helt förvirrad och orolig när Karsten hade lämnat in henne i boxen och åkt iväg. Jag stod med Bifrost i gången och gjorde iordning honom för kvällen. Bifrost blev väldigt frustrerad när hon kom in och tyckte att jag var väldigt långsam och när jag släppte in honom i sin box, så frågade jag honom (precis som jag alltid frågar) om allting kändes ok och om täcket satt som det skulle.

Han stannade upp och såg mig rätt in i ögonen och jag fick känslan av att han sa ''Jag är ok. Jag mår bra. Ta hand om Promise istället.''

Jag frågade honom om det var helt säkert att allt var ok och då skickade han ut mig ur boxen med en liten försiktig knuff med mulen och sen tittade han på oroliga Promise. Tydligare än så kunde inte budskapet ha varit.

Promise lugnade ner sig så fort jag öppnade boxdörren och hon upptäckte att det var jag och då lade hon huvudet mot mitt bröst.

Hon fick massage och ryktning och tillslut började hon släppa på spänningarna och slutligen gäspade hon.

När jag lämnade dem för kvällen så var det 3 lugna hästar som stod och mumsade hö.

Dag 2 fick de lastat henne. Själva proceduren var väl inte helt i min smak. Jag har aldrig varit ett stort fan av att använda spö vid lastning, men det är inte min häst och Karsten känner troligtvis henne tillräckligt bra för att veta vad som är bäst för henne.

Däremot fick jag ta hand om en skräckslagen Bifrost och en förvirrad Hidalgo. När jag efter ett tag släppte ut dem i hagen, så sprang Bifrost förtvivlat runt i hagen och ropade och letade efter Promise. Det var som att se ett sto, som inte kan hitta sitt föl.

Hidalgo själv visste inte riktigt vad han skulle ta sig till. Han gick mest runt och gnäggade lite förstrött och tog en tugga gräs här och där. Hans starka, pålitliga ledare var ju liksom helt ur fattningen.

Så idag är jag helt slut både fysiskt och psykiskt. Det har varit mycket känslor, mycket ansvar och mycket givande av både kärlek och omhändertagande till alla 3 hästar.

Så jag ser verkligen fram emot en trevlig middag ikväll med gott sällskap och jag får t.o.m bidra med efterätten =D

Dessert. That´s my thing. Katshing

Pröva mina vingar

Dagen började som en riktigt toppendag.

Tog en glass i solen innan jag skulle träffa min arbetsterapeut och träffade en vän jag inte sett på länge.

Skrev på kontraktet för mitt nya boende igår också =) Ska flytta till ett kollektiv. Känns faktiskt riktigt bra, spännande och även lite läskigt.

Vet att jag har med mig mina rutiner och vanor, som Jossan och jag tragglat in under ett års tid, men det är fortfarande lite läskigt. Det är nu det är dags att pröva mina vingar.

De har varit smutsiga och luggslitna, men Joséphine har lagat dem och nu är de som nya. Vackra, stabila och glittrar som den vackraste nysnö.

Sedan var det en tur bort till stallet. Kände efter ett litet tag den välbekanta yrseln komma. När klockan var 7 och jag fortfarande hade 1 och 1½ box kvar att mocka, satt jag på golvet, så yr att jag knappt kunde röra mig. Ringde till Jossan och bad henne titta i min dosett....och som jag misstänkte. Hade glömt att hela dagens mediciner.

Det var bara att gilla läget. Acceptera att jag mådde piss och lyssna på vad kroppen behövde.

Så det var att mocka en stund, sitta en stund, mocka en stund, sitta ner igen osv.

Tur är det iaf att det finns människor i närheten, som kan hjälpa till när man har vaknat och lämnat kvar minnet under sängen.

Sist men inte minst så är det en helt underbar måne ute. Fullmåne med en tunn, tunn dimma som ligger som en skör slöja över den. Så vacker.

Nu blir det att lägga sig i sängen, sluta ögonen och drömma fina drömmar.

Inte månen från ikväll, men lika vacker ändå

Jag har alla resurser inom mig.

Ja nu har mycket hänt.

Först och främst två nya underbara insikter =D

1. Satt och diskuterade ett ämne på en forumsida. Där fick jag till svar att min övertygelse kanske var helt felaktig och fick förklarat saker ur ett annat perspektiv. Istället för att, som innan, ta allting personligt och sätta upp ett okrossbart försvar, så tog jag det som konstruktiv kritik. Kände att, ja det kanske stämmer det de säger och att jag kanske ska ändra min approach istället. =D framgång framgång framgång Jenny. Klappade mig på axeln och kände verkligen framsteget =D

2. Jossan hade sagt att det inte skulle bli så kallt på natten, så det räckte att hästarna bara hade back on track och ulltäcken på sig. Men när jag skulle ta in hästarna igårkväll, så hade omständigheterna förändrats. Det var klar himmel, så jag misstänkte att det skulle bli kallt. Tog en titt på vädret och fick det bekräftat. Så jag tog ett eget beslut och satte på varmare täcken istället.

Det var ett bra beslut för det blev kallt och en ny insikt att jag faktiskt kan ändra på bestämmelser om omständigheterna förändras =D Innan så har jag bara gått på vad Jossan har sagt. Hade hon sagt att det enbart räckte med ulltäcken, så hade jag satt på det oavsett om det blivit -20...för hon har ju sagt att det skulle vara så.

Vågade faktiskt också säga ifrån igår på ridskolan =D Jag kände att hästen som jag skulle rida, inte var ridbar. Så istället för att bara hoppa upp och låtsats som ingenting, så tog jag mod till mig och faktiskt sa som det var. De ansvariga höll inte med mig, vilket gjorde mig väldigt ledsen och jag kände mig trampad på, men jag höll fast vid min åsikt och det är jag stolt över =D

Så jag fick en annan häst att rida.

Sist men inte minst, var jag och tittade på ett rum igår i ett kollektiv. Jag har länge känt att jag faktiskt inte vill bo själv. Även om det hade känts skönt att ha ett helt eget hem igen som jag kan inreda som jag vill och där mina regler gäller, så vet jag också hur ensamt det är.

Så då fick jag rådet från flera att ett kollektiv kanske kunde vara en ide och ja, det var det faktiskt. Huset var luftigt och ljust, de som bodde där verkade trivas trivas väldigt bra ihop och det kändes som att de hade hittat en bra rutin på hur saker och ting fungerade. Rummet jag kommer bo i är ganska stort och har något som jag älskar =D, en enkel typ av walk in closet <3

Detta är en helt underbar bild. Den är mystiskt och vacker och visar att, bakom varje mörker finns alltid en strimma av ljus och hopp.

Släppa loss

Igår var första gången på länge som jag verkligen kunde slappna av och vara mig själv. Var på Harrys här i Borås med ett gäng vänner och först kände jag mig väldigt osäker och alldeles för uppklädd. Kände att jag var tvungen att upprätthålla en bild som matchade med mitt klädval. Sofistikerad, världsvan och trevlig. Men efter en stund ihop med mina vänner, kunde jag slappna av och känna att, ingen faktiskt bryr sig om hur jag uppför mig, vad för kläder jag har eller hur det ser ut när jag sitter, äter och pratar. Sedan när jag lyssnade på en bit utav en livshistoria, som jag tyckte var hysteriskt roligt, så kunde jag verkligen släppa loss. Det var längesen jag brast ut i ett gapskratt som faktiskt var äkta och som jag inte kunde stoppa. Innan har jag alltid hållit tillbaka den bubblande glädjen, därför att det inte anses som bra uppförande i den ''fina'' världen. Det har mera varit ett återhållet skratt som känns krystat och oäkta. Med det sagt. Mera sällskap utav vänner som får mig att slappna av och visa känslor =D

Ja se det snöar....

Ja snö...ännu en gång och rejält blåsigt. Det känns mer som höst nu, än en vår med annalkande sommar =( Men men, bara att bita tag i livet och fortsätta ändå. Har tränat på att sluta ta över i situationer och låta andra komma fram. Har väl gått sådär. Frågade efteråt och alla sa att det var lugnt och ok. Vet inte riktigt om det betyder att jag tog över, fast det var ok ändå eller att det var lugnt ''Du tog inte över''. Kom på igår att jag lyckats manipulera den enda personen jag hittills inte kunnat göra. Vilket är ganska tråkigt, för det visar att jag fortfarande håller på med manipulation. Så det suger lite. Manipulerar däremot mest i ett självdestruktivt syfte och mycket mindre, för att få som jag vill, än förut. Så lite framsteg är det allt. Har haft en underbart mysig eftermiddag i stallet med hästarna. Idag var faktiskt första dagen på länge, som jag riktigt längtade efter att komma dit =) Nu är jag så trött så ögonen går i kors. Skönt att faktiskt vara slut i både kropp och huvud. Har bestämt mig för att enbart drömma bra drömmar inatt. Är så trött på alla dessa mardrömmar, så nu får det vara nog! Guld och gröna skogar, lycka, välmående och framgång ska de handla om inatt. Och därmed basta!

Praktikbesöket

Praktikbesöket i torsdags var ett stort NO NO. De vaktmästarna som fanns där hade områden som de ansvarade för själva. Vilket innebar att om jag sen skulle få arbete där, så skulle jag få gå runt och jobba själv. Jag vill ha ett jobb där man är minst två och arbetar hela tiden. Sen kände jag inte för att gå runt ensam med män som har nyckel till alla förråd. Med mina dåliga erfarenheter av gubbsjuka, medelålders män, så kände jag bara att NEJ, jag söker nog något annat.

Skitsnack!

Hade ridlektion igår igen. Själva lektionen gick riktigt bra. Jag fick bara ett litet nafs efteråt utav Nobbe när jag frågade hur jag ridit och det är framsteg. Det innebär att han var relativt nöjd med min ridning, men att fortfarande är en del som fattas =) Drar honom fortfarande i munnen när jag förlorar balansen och jag tränar verkligen stenhårt på det, för jag vet hur ont det gör i hästens mun. Däremot innan lektionen blev jag riktigt irriterad. Klumpiga jag råkade komma åt hans sår över ögat när jag skulle tränsa, så det började blöda. Jag letade upp någon, som kunde hjälpa mig att smörja in det med något och när stallhjälparen kom, så fick jag kritik för hur jag hade tränsat. Nosgrimman och snoken var tydligen alltför lös, så dessa spändes åt hårdare. Jag som inte förstår varför man ens använder dessa två remmar på hästen, frågade varför dom inte tillät hästen att gapa över huvudtaget. Till svar fick jag att ''Nosgrimman och snoken är till för att hästen inte ska ta bettet. Om den biter tag i bettet kan den sticka med dig och då har du inte en suck att säga till om.'' Vilket jävla skitsnack!!! Så fort stallhjälparen försvunnit löste jag upp remmarna igen. Om hästen nu skulle sticka med mig, så har den antagligen all rätt att göra det. Då har jag antagligen varit väldigt dum mot den och då förtjänar jag det eller så har den blivit rädd och då stannar den ändå efter ett tag. Vad jag har lärt mig är att nosgrimman enbart är till för att hästen inte ska gapa. Det ser inte snyggt ut i dagens ridsamhälle, därför spänner man åt över hästens mun och varför den gapar är för att ryttaren är för hård i handen!! När jag kom hem sen frågade jag Josephine om detta verkligen stämde med att den tar bettet om man inte har nosgrimma på. Det första hon sa var precis som jag sagt. ''Skitsnack'' Sen berättade hon, precis som jag trodde, att hästen kan bita tag i bettet oavsett om man har nosgrimman åtspänd eller inte.

Imorgon så kommer jag ringa till ridskolan det första jag gör och fråga om detta är vad de lär ut till sina elever och om det inte är det, så behöver de informera stallhjälparna om den riktiga användningen av hästens utrustning. Sådär, nu har jag fått avreagera min frustration lite.

Dagens Lärdom

Att äta dåligt och sen jobba hårt i 4 timmar = att svimma. Som tur var fick jag gå in till Jenny och Martin och fick en smörgås. Sen drack jag lite vatten och åt lite hästmineraler. De smakar skit, men man blir mätt =P Så nu får jag verkligen se till att sluta fastna i mina arbetsuppgifter. Det är helt ok att avbryta det man gör och ta en paus. Man kan faktiskt fortsätta sen. Tur iaf att jag höll på med höet så det var mjukt underlag =)

Vacker utsikt

Det här kallar jag solnedgång. Den vackra utsikten vi har från stallet på kvällarna.

-15!!!!! i Mars

Jag fick lite av en chock nu på morgonen. -15 ute...i Mars! Men men, är väl bara att klä sig varmt och masa sig ut i alla fall =) Praktikplatsen igår var ett big NO NO. ''Vaktmästarna'' gick runt för sig själva och ansvarade för sina områden. Det betyder att om jag skulle få anställning där, så skulle jag få jobba mycket själv. Nej det vill jag INTE. Det andra dåliga var att jag, som praktikant, skulle få gå runt med dem olika snubbarna. Hm...ensam hela dagarna tillsammans med män som har nyckel till alla lokaler. Med mina tråkiga erfarenheter, så kände jag att jag inte ville försätta mig i sådana utsatta situationer. Det blir till att komma på alla idéer som finns, om utomhusjobb och fysiska arbeten, där man jobbar några stycken ihop. Hade CP ont i magen igår. Vaknade upp på morgonen och så fort jag ställde mig upp var det som tusen nålar som stack mig. Men det bara ont när jag stod upp. Vet fortfarande inte om det var för maten jag ätit eller om det var för praktikbesöket. Hoppas fortfarande på att det gällde praktikbesöket. Orkar inte bli magsjuk nu...eller nånsin för den delen. Det är iaf klarblå himmel ute och en dag i stallet väntar. Känns helt ok faktiskt och sen väntar ju en kladdkaka på mig i kylen när jag kommer hem =D Har börjat upptäcka dem små vackra sakerna i världen. Det började när jag var i Barcelona. Innan tyckte jag att det räckte med att se saker och förstod inte riktigt varför folk skulle ta kort på allting. Men väl där, så ville jag faktiskt bevara allt det vackra. Efter det så har jag börjat att verkligen se på världen och velat ta kort på saker. Som på iskorten tex. Tyckte först det var vackert med bäcken som porlade och där isen höll på att smälta. Jag ville bara gå närmre och närmre och ta bättre kort. Klumpiga jag åkte förstås nerför den hala branten och hamnade med benen på var sida om bäcken. När jag ändå var där nere kunde jag ju lika gärna passa på att ta närbilder och det blev ju görhäftigt. Nu ska jag njuta av nya avsnittet av Vampire Diaries.

Snö....igen

Eftersom jag bor i den mest regniga staden i Sverige, är det väl inte så konstigt egentligen att det snöar mycket på vintern. Får liksom börja vänja mig, men var ändå fett besviken när jag vaknade upp igår morse och såg att marken var helt vit. Hade förväntat mig vår och lite värme, men nädå...LURING! Det blev inte bättre av att jag hörde från en gammal vän, som börjat dyka ner i drogträsket igen. Blev ganska besviken och sa vad jag tyckte och tänkte om det. Jag hoppas iaf att det fick den effekt som var menat. Men sedan på kvällen ringde Palle och frågade om jag ville följa med ut och leka med volvon. Det förgyllde hela den gråa dagen faktiskt. När jag satt där i baksätet medan de sladdade runt på vägarna och gjorde piruetter, så var jag ganska nöjd =D Idag ska jag på studiebesök till en eventuell praktikplats. Ett fastighetsbolag som håller på med fastighetsskötsel. Känns riktigt bra. Eftersom lata jag inte rör mig om jag inte måste, så känner jag att ett fysiskt jobb är rätt nädvändigt. Mår ju bra av att vara utomhus och röra på mig och skaffar jag ett sådant jobb, så är det liksom tvingat =) Sist men inte minst är det musikquiz på Harrys igen. Det är alltid kul och nu när allvetande Suss kanske hänger på, så har vi nog en chans.....att få mer än 8 poäng av 25 =P Kram banan

Härliga Måndag

Ännu en underbar Måndag. Ny vecka, nya möjligheter.

Det gick jättebra i lördags. Ridläraren tyckte det var bra att jag sa till, om jag upptäckte något med hästarna. Själva ridningen kändes bara helt toppen. Gjorde mina första galoppfattningar i ''uppförsbacke'', var en helt annorlunda känsla. Ungefär som att hästen var på väg att stegra, men sen bara mjukt rullade framåt =D

Fick tänka mycket på vägar, ställningar, förhållningar och balans. Allt detta gjorde att jag glömde vara rädd =D

Hästen däremot, en riktig guldklippa och lika snäll som han är stor, tyckte att jag drog honom lite för mycket i munnen. Det vet jag och det kommer jag träna bort. Har sagt till ridläraren också att säga till om hon upptäcker att jag sitter och tjuvhåller i tyglarna eller om jag inte är följsam.

Hästen mun är den känsligaste delen på kroppen och minsta lilla rörelse med bettet känns otroligt mycket. Så om jag sitter och håller eller drar den i munnen, så gör det riktigt ont. Därför tycker jag det är den viktigaste biten att jobba på =)

Palle ringde idag och berättade att min dator var fixad också. En enorm lättnad och lycka =D just nu är han den allsmäktige. Min dator är mitt liv. Det är där jag har roligt, där min kreativitet kommer fram och även där jag jobbar. <3

Dessutom har mitt skrivande kommit tillbaka!! =D det kom i lördags. Bara sådär! Satt i badkaret och plötsligt poppade en historia upp i mitt huvud. Sådär som det gjorde förut........innan alla droger och allt arbete förstörde tänkandet.
Har verkligen saknat mitt skrivande, för det var där jag hittade kraft och energi.
Det är så otroligt skönt. Älskar att kunna stiga in i helt nya världar och skapa karaktärer med helt olika personligeter. Framkalla scenarion jag bara kunnat drömma om. Och allt detta är mitt alldeles egna =)

Har haft så mycket energi både igår och idag. Städade lägenheten genomgående igår inkl. damma av alla mattor och polera trägolven, som jag lyckats förstöra med alltför mycket användning av allrengöring. Tyvärr blev det flammigt och fläckigt, så jag fick göra om det idag. Men inte mig emot.
Tycker bara det är kul att göra något nytt och för första gången i mitt liv (tror jag) så var det roligt att städa.
Är väl min berg och dalbana som har sin topp just nu, men oavsett så njuter jag bara just nu av den extra energin och det underbara att kunna se positivt på det mesta =)

Vara modig

Idag ska jag pallra mig iväg till ännu en ridlektion och idag ska jag vara modig och klara av att säga ifrån. Upptäcker jag något med någon häst, så SKA jag säga till. Oavsett vad det är och oavsett vad för respons jag får.

Hästarna välbefinnande går före mitt behov att passa in. I ALLA lägen.

Mod mod mod. Jag kan, jag kan, jag kan!

Kram på er

Berg och dalbana

Ja det är väl ungefär så man kan beskriva mitt humör och mina känslor. Ena dagen uppåt, andra dagen neråt.

I lördags och söndags mådde jag så bra. Hela världen glittrade och det kändes som om inget kunde bekomma mig något särskilt. Solen sken (iaf på lördagen) och jag tog massa vackra kort på den fantastiska isen . Jag var verkligen lycklig.

I tisdags däremot vände allting. Jag grät i sammanlagt åtta timmar. Vid dem värsta gråtattackerna kunde jag varken stå eller andas. Allting kändes hopplöst. Jag ville inte längre bo här i Borås. Jag kände ingen, hade ingenstans att ta vägen och en stor press från min sida, som jag känt länge, att åka iväg och ge Jossan utrymme för sig själv, tryckte som en skrotpress på bröstet.

Allting bara brast.

Tankarna flödade som en flodvåg utan stopp. Tankar som bara fanns i mitt eget huvud.

Dagen efter så värkte alla muskler och jag hade vätskebrist. Man får tydligen det när man gråter så mycket. Gjorde mitt bästa för att få i mig mat och vatten.

Igår sedan så var allting bra igen. Fortfarande lite matt, men mycket bättre.

Idag däremot är humöret på topp =D. Solen skiner och jag känner mig positiv inför dagen och framtiden. Ser fram emot vad livet har att erbjuda.

Efter några ärenden i stan, skall jag tillbaka till stallet och sätta igång med lite kroppsarbete. Sol, motion och gratis styrketräning. Det är inte helt fel det vänner.

Kram och hej.