Släppa loss
Igår var första gången på länge som jag verkligen kunde slappna av och vara mig själv. Var på Harrys här i Borås med ett gäng vänner och först kände jag mig väldigt osäker och alldeles för uppklädd. Kände att jag var tvungen att upprätthålla en bild som matchade med mitt klädval. Sofistikerad, världsvan och trevlig.
Men efter en stund ihop med mina vänner, kunde jag slappna av och känna att, ingen faktiskt bryr sig om hur jag uppför mig, vad för kläder jag har eller hur det ser ut när jag sitter, äter och pratar.
Sedan när jag lyssnade på en bit utav en livshistoria, som jag tyckte var hysteriskt roligt, så kunde jag verkligen släppa loss. Det var längesen jag brast ut i ett gapskratt som faktiskt var äkta och som jag inte kunde stoppa.
Innan har jag alltid hållit tillbaka den bubblande glädjen, därför att det inte anses som bra uppförande i den ''fina'' världen. Det har mera varit ett återhållet skratt som känns krystat och oäkta.
Med det sagt. Mera sällskap utav vänner som får mig att slappna av och visa känslor =D