Första dagen på praktiken var både positiv och negativ.
Det negativa var att få dem jag jobbade med att inse att jag faktiskt är helt ny i det köket och när det gäller matlagning i alla former. Var nära på att bryta ihop totalt flera gånger, tills jag kom på att jag nog fick vara lite tydligare med att säga vad jag visste och inte.
Det positiva var att de alla är jättesnälla, trevliga och hjälpsamma. Jag kände mig verkligen välkommen där.
Andra dagen gick mycket bättre. Jag blev satt på en uppgift som tog några timmar, vilket var väldigt skönt eftersom jag då inte behövde springa runt och leta ingredienser =)
Tredje dagen var lite jobbigare. Fick göra lite mer vilket innebar mycket letande efter saker och ingredienser, springa och leta reda på dem anställda för att fråga det jag inte förstod osv. Flera verkade oxå väldigt stressade och jag fick hela tiden tänka på att INTE ta på mig deras tillstånd. Det tog väldigt mycket kraft och energi och tillslut var jag helt tom i huvudet. Jag fick förklarat för mig hur jag skulle göra säkert tre gånger och ändå fattade jag inte för hjärnan var som mos =P
Mycket krävande, men lärorika dagar.
Tredje dagen var lite jobbigare. Fick göra lite mer vilket innebar mycket letande efter saker och ingredienser, springa och leta reda på dem anställda för att fråga det jag inte förstod osv. Flera verkade oxå väldigt stressade och jag fick hela tiden tänka på att INTE ta på mig deras tillstånd. Det tog väldigt mycket kraft och energi och tillslut var jag helt tom i huvudet. Jag fick förklarat för mig hur jag skulle göra säkert tre gånger och ändå fattade jag inte för hjärnan var som mos =P
Mycket krävande, men lärorika dagar.
Hängde med en kompis och tränade i fredags. Det gick sådär. Klarade 5 min på bandet och 5 min på crosstrainern, sedan var jag svimfärdig. Det var en stor besvikelse och början på insikten att min brist på aptit börjar ta ut sin rätt. Det suger, men det är verkligheten. Nu behöver jag bara hitta ett sätt att tänka, så att jag kan börja äta riktigt igen.
Har ännu en gång gått in i samma dörr! Gaaaah!!
Jag planerar fortfarande upp min dag efter andra människor. Jag behöver verkligen sluta med det, för så fort saker inte blir som jag planerat det (och nej den andra får oftast inte vara delaktig i mina planer) så blir jag helt utom mig. Världen går under, den andre är opålitlig och det är så synd om mig, för nu hann jag minsann varken med detta eller detta. *Suck*
Jag och Jossan hade ett storbråk om detta i måndags på dagen och vad tog det? Tre timmar? Så gjorde jag om samma idiotgrej igen! Jag har iaf börjat förstå vad lärdomen är i detta och att det kommer hända om och om igen tills jag lärt mig. Däremot tycker jag faktiskt det är ganska positivt. För varje gång en ''jorden går under''-händelse händer, så får jag träna på att hantera mina känslor och tillstånd =D
Lite stukat kanske att jag gillar detta (ja inte under tiden då självklart, då mår jag ju piss, utan efteråt), men hur ska jag annars ha möjlighet till att lära mig?
Lite stukat kanske att jag gillar detta (ja inte under tiden då självklart, då mår jag ju piss, utan efteråt), men hur ska jag annars ha möjlighet till att lära mig?
