Har tagit hand om hundar och hästar en vecka igen och allt har gått som smort. Istället för att få panik denna gången, så släppte jag på känslan av att ALLT ansvar är mitt. Det är det nämligen inte. Jag visste att det fanns människor runt omkring som kunde hjälpa till om och när det behövdes, vilket gjorde att jag kände att vi var några stycken som delade på ansvaret.
Det gjorde att det inte kändes lika tungt och jobbigt denna gången =)
Var och firade en vän som fyllde 25 förra lördagen och hade en toppenkväll med underbara människor. Började med tjejmiddag med 20-tals tema och sedan utgång på det. Inte helt fel.
Blev kallad prinsessa utav vakten (som älskade oss allihopa), fick höra att jag såg ut som alven Arwen från sagan om ringen, fick många fina kommentarer från människor som gillade våran utstyrsel och blev bjuden på massa drinkar. En helt lyckad kväll med andra ord.
Har märkt att rösten har utvecklats något otroligt. Det känns så bra och med tanke på att jag tränat 1-2 ggr om dagen i snart 3 månader, så var det skönt att veta att det faktiskt gett resultat =D
Läste något helt otroligt för några dagar sedan, som fick mig att börja fundera lite på dem stora frågorna här i livet. Bl.a livet efter döden. I den ena tron efter den andra, så är livet efter döden något bra och himmelskt. Överallt det står att läsa så hamnar vi människor på en riktigt lycklig plats (väldigt få som kommer till något dåligt ställe med tanke på alla förlåtelse osv). Varför sörjer vi då detta? Varför är vi istället inte glada och drar till med världens fest när någon närstående som vi älskar hamnar på en såpass bra plats.
Jag hade ju varit överlycklig isf.
Och i andra troenden så är detta livet enbart en anhalt i universums stora lärdomsskola. När vi då passerar upp till nästa nivå, beror ju det på att vi lärt oss det som vi var menade att lära oss här nere. Om en examen upp till nästa nivå inte är nog för ett firande, ja då vet inte jag.
Funderade också på hur mycket bättre vi människor skulle må om vi började tänka så. Att istället för att sörja vad vi förlorat, vara lyckliga och glada för vad våran närstående har vunnit =)
Jag hade ju varit överlycklig isf.
Och i andra troenden så är detta livet enbart en anhalt i universums stora lärdomsskola. När vi då passerar upp till nästa nivå, beror ju det på att vi lärt oss det som vi var menade att lära oss här nere. Om en examen upp till nästa nivå inte är nog för ett firande, ja då vet inte jag.
Funderade också på hur mycket bättre vi människor skulle må om vi började tänka så. Att istället för att sörja vad vi förlorat, vara lyckliga och glada för vad våran närstående har vunnit =)
En annan livsfråga var det här med ''den stora kärleken''. Jag, som säkert många andra, har gått runt och letat efter ''den rätta'' och går på nit efter nit. Ett citat jag läste fick mig på andra tankar :Om du inte finner vad du söker beror det på att du anstränger dig för mycket.
Jag undrar också varför det är och har varit så viktigt för mig att hitta kärleken? Varför tror jag att det är det som kommer göra mig lycklig? Varför är jag så övertygad om att det så det ska vara här i livet? För att andra sagt att det är så?
Mina egna frågor poppar nu upp istället. Behöver vi/jag verkligen ''den stora kärleken''? Är det så livsviktigt egentligen? Räcker det inte med att jag är lycklig och mår bra ändå? Kan det kanske också räcka att leva ett liv med goda vänner och/eller en bra livspartner? För mig består egentligen det ultimata förhållandet av en riktigt god vänskap. För vänner håller hela livet. Det gör aldrig stormiga förälskelser.
Mina egna frågor poppar nu upp istället. Behöver vi/jag verkligen ''den stora kärleken''? Är det så livsviktigt egentligen? Räcker det inte med att jag är lycklig och mår bra ändå? Kan det kanske också räcka att leva ett liv med goda vänner och/eller en bra livspartner? För mig består egentligen det ultimata förhållandet av en riktigt god vänskap. För vänner håller hela livet. Det gör aldrig stormiga förälskelser.
Idag har jag varit utan min antidepressiva medicin i 9 dagar och det har gått så bra =D känner absolut ingenting och jag mår toppen. ÄNTLIGEN FRI!!!!!
Var ute denna helgen med och vakten kände igen mig från förra helgen. Han berömde både mig och bad mig hälsa till dem andra tjejerna att han tyckte vi var bäst =) det värmde.
Fick denna kväll även veta ännu en gång att det faktiskt fortfarande finns gentlemän. Lyckades väl bli liiiiite för full och liiiite för vinglig, så blev omhändertagen av en vän kompis som var här nere på besök. Han hämtade vatten och hjälpte mig in i taxin hem, som han även betalade. Det kommer jag aldrig glömma. Det är riktigt beundransvärt.
Så imorgon är det dags för första dagen på min nya praktik. Ska gå upp klockan 5 *usch* men det känns spännande. Ser för ovanligheten skull faktiskt fram emot imorgon och har samma känsla i magen som om det vore julafton haha. Detkommer bli bra =D