Träffade min livscoach i Onsdags och vi gjorde en känsoprocess, vilket innebar att hon ställer en massa frågor om hur jag behöver tänka, säga, göra och vara för tro på mig själv =)
Efteråt så började vi prata om lite blandade saker och vi kom in lite på henne och hennes familj. Det visade sig att vi har en del gemensamt och när hon pratar kan jag höra mina egna föräldrar genom henne. Hur de har känt och upplevt saker. När jag hör henne förstår jag mer och mer hur det kan vara att vara förälder. Oron man känner inför sitt barn, om man är en bra förälder osv.
Efteråt så började vi prata om lite blandade saker och vi kom in lite på henne och hennes familj. Det visade sig att vi har en del gemensamt och när hon pratar kan jag höra mina egna föräldrar genom henne. Hur de har känt och upplevt saker. När jag hör henne förstår jag mer och mer hur det kan vara att vara förälder. Oron man känner inför sitt barn, om man är en bra förälder osv.
Jag vet att jag inte har varit en lätt unge att dras med och speciellt inte med mina diagnoser, som inte upptäcktes förrän jag hade flyttat hemifrån. Det har nog varit allt annat än lätt. Jag kan föreställa mig den desperation och förtvivlan mina föräldrar antagligen kände när de inte visste hur de skulle hantera mig och vissa situationer.
Hur hanterar man en unge som bara stänger av och blir helt apatisk varje gång man ska förklara någonting? Hur hanterar man det när ungen aldrig visar känslor och man bara ser sitt barn må sämre och sämre? Hur gör man när ungen aldrig lyssnar?
Tack vare min livscoach börjar jag nu förstå varför mina föräldrar gjorde som de gjorde, varför saker hände som det hände och varför det blev som det blev ibland. Jag har hela tiden vetat att mina föräldrar gjort så gott de har kunnat utifrån den kunskap de har haft, men nu förstår jag det även. Jag hade med största sannolikhet agerat och reagerat precis likadant. Jag hade känt samma hjälplöshet och förtvivlan.
Just nu kan jag bara känna stor ömhet inför och älska mina föräldrar för deras tålamod, att de stod ut med alla mina exter och för all den tid de har kämpat så mycket för och med mig. Jag vet också att mina syskon har knuffats undan och hamnat i skuggan väldigt mycket pga det och det är beklagligt.
Just nu kan jag bara känna stor ömhet inför och älska mina föräldrar för deras tålamod, att de stod ut med alla mina exter och för all den tid de har kämpat så mycket för och med mig. Jag vet också att mina syskon har knuffats undan och hamnat i skuggan väldigt mycket pga det och det är beklagligt.
All denna vetskap kommer jag nu ta med mig när jag får egna barn och någon av dem skulle råka ha samma ''problem/svårigheter''.
Mitt liv har varit och är en stor öppen bok med lärdomar att se tillbaka på, så att jag kan ha en möjlighet att sedan göra annorlunda och förhoppningsvis få ett bättre resultat nästa gång =)
Mitt liv har varit och är en stor öppen bok med lärdomar att se tillbaka på, så att jag kan ha en möjlighet att sedan göra annorlunda och förhoppningsvis få ett bättre resultat nästa gång =)
