Ja det är väl ungefär så man kan beskriva mitt humör och mina känslor. Ena dagen uppåt, andra dagen neråt.
I lördags och söndags mådde jag så bra. Hela världen glittrade och det kändes som om inget kunde bekomma mig något särskilt. Solen sken (iaf på lördagen) och jag tog massa vackra kort på den fantastiska isen . Jag var verkligen lycklig.
I tisdags däremot vände allting. Jag grät i sammanlagt åtta timmar. Vid dem värsta gråtattackerna kunde jag varken stå eller andas. Allting kändes hopplöst. Jag ville inte längre bo här i Borås. Jag kände ingen, hade ingenstans att ta vägen och en stor press från min sida, som jag känt länge, att åka iväg och ge Jossan utrymme för sig själv, tryckte som en skrotpress på bröstet.
Allting bara brast.
Tankarna flödade som en flodvåg utan stopp. Tankar som bara fanns i mitt eget huvud.
Dagen efter så värkte alla muskler och jag hade vätskebrist. Man får tydligen det när man gråter så mycket. Gjorde mitt bästa för att få i mig mat och vatten.
Igår sedan så var allting bra igen. Fortfarande lite matt, men mycket bättre.
Idag däremot är humöret på topp =D. Solen skiner och jag känner mig positiv inför dagen och framtiden. Ser fram emot vad livet har att erbjuda.
Efter några ärenden i stan, skall jag tillbaka till stallet och sätta igång med lite kroppsarbete. Sol, motion och gratis styrketräning. Det är inte helt fel det vänner.
Kram och hej.