pinguuhsverklighet.blogg.se

Vill först och främst tacka en helt fantastisk människa <3 <3 Joséphine-Natalie Beckman <3 <3 Utan dig hade jag aldrig kommit så här långt. Jag hade inte ens levt idag om det inte varit för dig. Jag är så tacksam för allt du har gett mig, lärt mig och kämpat för mig.
Att du ens låtit mig bo kvar efter hur jag har behandlat dig vissa gånger, är något som går helt över mitt förstånd. Tack för att du finns i mitt liv och för att du har ett hjärta som är så fyllt med kärlek och godhet. Det finns ingen som du och jag ska verkligen göra mitt bästa för att lära mig denna kärlek du har till omvärlden.

 

 

Wow vilken förändring jag har genomgått! Det är så mycket jag vill skriva, men hinner inte riktigt med för tankarna går som en 3-filig autobahn åt båda håll och kors och tvärs. Är så lycklig samtidigt som jag känner att det är så tragiskt när jag tänker tillbaka på hur allting har blivit.

De senaste dagarna har jag bara börjat inse mer och mer saker om både mig själv och andra och när lillebror tog studenten igår, så fick jag en ordentlig nostalgitripp tillbaka till mitt liv. På både gott och ont. Har insett saker som visar hur långt jag har kommit under det gångna 1½ året och som  verkligen gör mig så stolt, glad och även lycklig över den jag blivit, men även saker som är otroligt jobbigt och smärtsamt att se.

 

 

En tydlig sak som jag upptäckte igår, var varför det varit så lätt att falla in i drogträsket.

Jag har ju nämligen ibland en sån prestationsångest så att det är tragiskt. Den visade sig väldigt tydligt igår.

Jag var så nervös och stel och helt livrädd för att göra minsta lilla misstag. Tänk om jag råkar skratta på fel ställe, säga något opassande eller ännu värre, om jag avbryter någon eller råkar vara tyken!!

Efter ett glas vin så försvann däremot all osäkerhet. Jag blev lugn och kände att jag faktiskt duger som jag är. Att det ska krävas alkohol för att få lite självsäkerhet är en skrämmande insikt och jag förstår varför jag druckit så mycket. Jag förstår också varför jag blev så kär i drogerna när jag först introducerades för dem. Ja jag blev kär. Riktigt ordentligt förälskad. Jag hade ju hittat något som fick alla dessa skenande tankar och jobbiga känslor att försvinna. Det var som att jag var på ett skepp i ett stormande hav, fastspänd i relingen och allt var kaos. Drogerna fick det att bli helt vindstilla och lugnade havet tills vattnet blev spegelblankt. Det var något som gav mig lugn och ro inombords. En inre frid och jag älskade det. 

Nu äntligen så har jag börjat hitta den ron inom mig själv och  har funnit min förlorade väg. Idag känns det som att jag börjar se vem JAG egentligen är, vilken personlighet som tillhör mig och vart jag står gällande saker och ting. Det är en riktigt skön känsla och nu handlar det mest om att acceptera att det är ok att vara nervös ibland. Det är ok att känna sig osäker och det är precis lika ok att visa det.

 

 

Jag har också börjat bli mindre fördomsfull. Eftersom jag ingenting vet om andra eller deras situation, så har jag heller aldrig rätt att ifrågasätta andra människors val. Har de inte klippt gräset? Nähej, de kanske inte haft tid, varit sjuka eller haft andra prioriteringar för tillfället. Det behöver inte alls handla om att de är lata och oansvariga.

Läste också ett svar på en forumsida härom dagen, som verkligen berörde mig. 

Det handlade om en kille vars tjej var döv. Någon hade svarat att det kunde vara en idé för honom att leva lite i hennes döva värld. Att stoppa in öronproppar eller ha på sig hörselskydd en hel dag, för att förstå hennes utmaningar i vardagen. 
Detta kommer jag verkligen ta till mig och i den mån det går leva mig in i närståendes vardag för att få en bättre förståelse till deras beteenden och val.

 

 

Har förresten faktiskt bakat idag. Känner mig så stolt över att mormor och jag faktiskt själva har bakat allt som kommer bjudas på på lördag =)

Hon är helt otroligt duktig på att både baka och sy. Mormor lagade några av mina kläder jag hade med mig som var trasiga och det syns inte ens att det är hemmalagat. Det kallar jag skicklighet så där har jag en del att lära utav.

Har också kikat lite lätt på olika utbildningar som jag funderar på att gå. Det kanske är en idé faktiskt att börja plugga igen. Känner att jag inte riktigt är nöjd med Ica-tant-utbildningen som jag gick i gymnasiet. Fick några bra råd och tips av Kenneth som jag ska ta och kolla upp med min handläggare. =)

Oj shit vad klockan blev mycket!! Och jag som hade tänkt lägga mig tidigt ikväll. Ja det gick ju väldigt bra. Tur att jag är på semester så jag kan få lite sovmorgon iaf.