Var och träffade min arbetsterapeut i onsdags och vi kom fram till att jag för tillfället klarar mig utan henne =) Det är ett positivt framsteg tycker jag. Hon hade inte så mycket mer att erbjuda i form av struktur i vardagen osv.
Vi pratade även om olika typer av relationer till andra människor och hur ofta dessa sätts in i fack/ramar.
Som att alla relationer man har ska vara enligt en stereotypisk mall.
Är man kompisar så ''ska'' relationen se ut såhär, är man arbetskollegor på ett annat sätt och är man i en parrelation på ett tredje.
Var väldigt insiktsfullt att inse att bara för att något inte är enligt den ''vanliga'' mallen, så behöver inte det betyda att det är fel på något sätt. Det känns otroligt lättande eftersom då minskar risken för mig att hamna utanför. Om allt är helt ok, så är det väldigt svårt (ja nu använder jag svårt =P) att hamna i ett utanförskap =)
Vi pratade även om olika typer av relationer till andra människor och hur ofta dessa sätts in i fack/ramar.
Som att alla relationer man har ska vara enligt en stereotypisk mall.
Är man kompisar så ''ska'' relationen se ut såhär, är man arbetskollegor på ett annat sätt och är man i en parrelation på ett tredje.
Var väldigt insiktsfullt att inse att bara för att något inte är enligt den ''vanliga'' mallen, så behöver inte det betyda att det är fel på något sätt. Det känns otroligt lättande eftersom då minskar risken för mig att hamna utanför. Om allt är helt ok, så är det väldigt svårt (ja nu använder jag svårt =P) att hamna i ett utanförskap =)
I torsdags var det möte med Sociala (vet inte vad jag ska kalla det) för att framföra mina önskemål om kontaktperson och boendestöd. Det var ett fruktansvärt påfrestande möte. Handledaren jag fick upplevde jag som väldigt oförstående och flera gånger uppriktigt tyken.
Han antydde att det som Jossan gjort under det här året (som hon faktiskt skulle ha fått betalt för och har rätt att få betalt för) var ett idéelt arbete och att det har hon ju gjort för att vara snäll och då får hon ju faktiskt skylla sig själv. Fan ville ge honom en rak höger rätt i det självgoda ansiktet. Som tur var hade jag mitt personliga ombud med mig, som kunde hjälpa till och styra upp samtalet. Hon var väldigt hjälpfull under hela mötet och tog även fram saker som jag gärna ''glömde'' framföra, för även om jag vet att jag behöver hjälp och vet vad för hjälp jag behöver, så vill jag ändå inte erkänna det fullt ut. Det är ju den lilla envisa biten hos mig själv, som har ställt till det så innan.
''Miss Jenny Skoog kan visst klara sig själv!''
''Miss Jenny Skoog kan visst klara sig själv!''
Gjorde en process med Joséphine i fredags också =)
Även om det var en kortis, så var den väldigt informativ. Jag kom underfund med vad det är jag inte vill erkänna för mig själv och vad det är som jag känner att min behandling går ut på just nu...självförtroende. Äkta självförtroende. Inte något spelat egoistiskt ''jag är bäst i världen'' utan ett ''jag duger, jag kan, jag är värd, jag älskar mig själv och därför kan jag också älska alla andra'' typ av självförtroende.
Det jag blundar för är att jag har ett otroligt dåligt ett. Jag tror verkligen inte på mig själv alls, men jag vägrar erkänna det för jag vill så gärna lyckas.
Jag vill visa att jag kan, att jag gör framsteg (prestationsångest multum). Därför lägger jag mig till med ett spelat yttre, men det falska självförtroendet gör mig bara tyken, självisk och förbaskat försvarsfull. ''Vad sa du?! Gjorde jag något konstigt? Sa jag något dumt? Aldrig! Det kan inte ha varit jag, för jag lyckas! Jag har ju det här vackra självförtroendet som jag så omsorgsfullt byggt upp. Ser du inte?! Och något annat vill jag förresten inte höra på!''
Tro fan att jag har fastnat i min utveckling =P
Det jag blundar för är att jag har ett otroligt dåligt ett. Jag tror verkligen inte på mig själv alls, men jag vägrar erkänna det för jag vill så gärna lyckas.
Jag vill visa att jag kan, att jag gör framsteg (prestationsångest multum). Därför lägger jag mig till med ett spelat yttre, men det falska självförtroendet gör mig bara tyken, självisk och förbaskat försvarsfull. ''Vad sa du?! Gjorde jag något konstigt? Sa jag något dumt? Aldrig! Det kan inte ha varit jag, för jag lyckas! Jag har ju det här vackra självförtroendet som jag så omsorgsfullt byggt upp. Ser du inte?! Och något annat vill jag förresten inte höra på!''
Tro fan att jag har fastnat i min utveckling =P
Har annars haft en otroligt trevlig helg hos Mormor & Kenneth. Det är alltid lika hemtrevligt och välkomnade att spendera tid ihop med dem =) och så gör de ju otroligt god mat. Icke att förglömma.
Fick ett par riktigt varma och goa ridstövlar med matchande handskar till utav dem =D Dessa är ett nytt kärt tillskott hos mig. Nu kommer jag inte bara ha torra fötter när vintern och kylan kommer, utan även varma =D
Matlusten har dessvärre försvunnit igen =( så nu har jag beställt nya flaskor med näringsersättning. Fick även tipset av min apotekarie att äta tillskott av D-vitamin. Det hade något att göra med medicinen jag äter och därför var det viktigt att få i mig det, speciellt nu under hösten och vintern när det är färre soltimmar.
Tänkte också se om jag kunde få en praktik på Café Viskan här i Borås. De var intresserade av mig i våras, men tyckte att det skulle bli för mycket för mig under sommarens högsäsong och ville att jag skulle ringa tillbaka till hösten istället. Bestämde mig därför för att gå dit i onsdags.
Så nu ska jag ringa tillbaka imorgon och prata vidare med dem. Känns jättespännande faktiskt och jag hoppas det finns en möjlighet för mig att börja där =D
