pinguuhsverklighet.blogg.se

Det har hon ju varit innan på kvällarna, men hittills har hon aldrig varit det såpass tidigt på dagen som 12-13. Såg även att hennes sår efter operationen var mer svullet än tidigare och det såg ut som att det var varigt och att stygnen var på väg att gå upp. Jag blev jätteorolig och skickade en bild till Jossan, men täckningen i det här förbannade huset är ju så jävla värdelös, så det tog extremt lång tid innan det kom fram. 
Under den tiden blev Selmas sår bara mer och mer svullet. Tillslut tog jag beslutet att ringa veterinären. De blev lika oroliga de och jag fick en akuttid. Fick tag på Tor tillslut, som snabbt kunde komma och köra upp oss till Blå Stjärnan här i Borås. Jossan kom så fort hon kunde och vi fick reda på att hon fått en inflammation i såret och att det kommer krävas en ny operation, för hon tålde tydligen inte tråden som de sytt med.
Sedan kom det värsta beskedet. Taket på hennes försäkring för veterinärkostnader har redan nåtts och nu kommer vi få bekosta resten själva!!!! 

Jag bara såg Joséphine rasa ihop inombords och blicken hon gav när hon talade om för mig och Tor sen, att hon antagligen inte komma att kunna lösa ut Selma. Jag dog inombords och bara stängde av alla känslor för att kunna hantera det beskedet och tankarna började istället snurra i huvudet. ''Hur ska vi lösa detta? Hur kan vi få fram pengar? Vad kan jag göra?''. Har därför startat en insamling på Facebook och jag hoppas innerligt att vi kan få en del hjälp där.
https://www.facebook.com/pages/Sn%C3%A4lla-skulle-ni-vilja-hj%C3%A4lpa-Selma/418104648299338

Jag har bott här såpass länge nu att både hästar, hundar och Joséphine har blivit min familj. Det jag har önskat hela tiden, att ha någon att komma hem till, det finns redan här i form av dem. Jag har alltid trott att en familj bestod av en man och sina egna barn, men insåg nu att det enbart är min och bild och övertygelse utav det och att det är så som samhället framställer att det ska vara, men att det i verkligheten faktiskt kan te sig annorlunda.

Jag har redan min familj. Jag har mina föräldrar och syskon, mina släktingar och nu har även Joséphine och djuren blivit en del av familjen. Om jag sedan träffar en kille, så kommer han enbart att utöka och ingå i den familj jag redan har.

Därför kommer jag göra allt som står i min makt för att hjälpa Selma. Jag vill att hon ska få fortsätta att leva och jag gör det inte för Joséphines skull, utan för Selma och för att hon är en del av min familj. 

''Att göra fel betyder INTE att man är en sämre eller värdelös människa. Även den mest perfekta personen gör fel. Det som gör en bra människa är hur man bemöter, tar till sig och hanterar sina brister och misstag.''

 

Igår fick hästarna komma ut i en ny hage med massa gräs. Eftersom det inte har funnits så mycket bete kvar i dem andra hagarna, så behöver deras magar vänja sig vid att äta så mycket nytt gräs igen. Därför fick de bara vara i den nya hagen i 1 timma.
Det var två mycket missnöjda hästar som jag hämtade därifrån. De innerligt och hjärtligt hatade mig efter det. Bifrost gick och nafsade och putte på mig hela vägen tillbaka till deras daghage. Hidalgo lyfte benet sedan när jag släppte honom och hotade med att ''Jag lovar jag sparkar dig om du kommer närmre nu.'' 
När jag sedan skulle gå hem och sa hejdå, så ignorerade Bifrost mig totalt medan Hidalgo strök öronen bakåt och vände rumpan till. ''Jag tänkte INTE prata med dig.''
Dessa små sötnosar, så jag har lovat att de ska få komma tillbaka till den nya hagen idag igen.