Igår satte jag igång på direkten och började jobba med mig själv. Började läsa boken ''Resan'' av Brandon Bays bl.a.
Nu har jag en del processer att ta tag i själv, där jag behöver gå igenom och uppleva alla känslor som jag stänger in inom mig. Det gör mig livrädd. Jag har skjutit upp det så länge jag bara kunnat, för det är jobbigt att ta sig igenom allting och igår var jag så spänd och rädd så jag hade ont i magen. Men jag behöver också ta tag i det för annars kommer jag aldrig komma någonvart.
Däremot har jag ingen som helst aning om vad som var med mig igårkväll, under natten och nu på morgonen. Det var riktigt längesen sen jag var så mörkrädd. Jag vågade inte titta i spegeln inne på toa (oavsett med lampan tänd eller släckt) och jag fick ren panik varje gång jag var tvungen att vistas inne på toa. Det kändes som att det som fanns i spegeln kunde komma ut och få tag i mig. Sprang helt livrädd varje gång tillbaka till sängen.
Varje gång jag lagt mig i tryggheten under täcket, så lugnade jag ner mig med att tänka. ''Det är helt ok att vara rädd. Jag älskar och accepterar mig själv oavsett om jag upplever en känsla av skräck just nu. Det är helt ok att uppleva denna känsla, för det är enbart en känsla och det går över.''
Ibland gick det och ibland inte.
Misstänker att jag enbart var rädd för att möta mig själv och att det var därför jag inte vågade se min spegelbild i spegeln. Nu är det ljust ute igen och skräcken är borta, men fan. Det var en riktigt jobbig natt att genomlida.
Misstänker att jag enbart var rädd för att möta mig själv och att det var därför jag inte vågade se min spegelbild i spegeln. Nu är det ljust ute igen och skräcken är borta, men fan. Det var en riktigt jobbig natt att genomlida.
MOD Jenny MOD. Jag behöver hitta modet att fortsätta.