En vecka kvar till flytten och jag vill inte flytta. Mitt inre skriker för full hals att ''NEEEEJ!!! Du är inte redo än.'' Vet inte riktigt om det är mitt inre som talar sanning eller om det bara är den vanliga panikångesten, som jag brukar få inför förändringar.
Men denna gången känns det faktiskt annorlunda. Den vanliga panikångesten inför förändring brukar innebära ett fruktansvärt tryck över bröstet, en känsla av att gå i sirap och att jag inte förstår varför jag mår så dåligt.
Denna gången är jag verkligen skräckslagen.
Har pratat med Joséphine nu och jag har insett att det kanske är bättre att jag flyttar utav rätt anledning, istället för att som nu ha en chans att fly från det som är motigt.
Så nu blir det till att ringa ett mindre lätt samtal och förklara varför jag säger upp kontraktet. Är inte det minsta nervös eller så......................................andas, samla sig och gör det bara.