Var på Ullared igår med Erika och jag var så stolt över mig själv efteråt. Ett perfekt fokusbyte var det, för jag kunde skratta och komma tillbaka på en mer medelnivå efter denna extremt långa depressiva perioden jag haft nu. Kunde verkligen koppla bort allt och sluta tänka på alla problem och svårigheter som varit nu det sista =) och jag lärde mig mycket utav denna härliga tjej.
Fick också verkligen använda mig av alla mina knep för att inte komma hem med massa onödig skit. Har märkt att om jag provar kläderna jag tycker om, har på mig dem en liten stund, står framför spegeln och beundrar dem, håller om dem lite och sedan lägger tillbaka dem, så har jag ju faktiskt ''ägt'' kläderna för en liten stund. Då har jag ju redan haft dem på mig, jag har synts i dem och då kan jag släppa dem sen utan att känna mig alltför ledsen =D
(Har däremot inte lyckats med denna tekniken än när det gäller skor, så pengabrist är lika med: Hålla sig borta från skobutiker =P)
Fick också verkligen använda mig av alla mina knep för att inte komma hem med massa onödig skit. Har märkt att om jag provar kläderna jag tycker om, har på mig dem en liten stund, står framför spegeln och beundrar dem, håller om dem lite och sedan lägger tillbaka dem, så har jag ju faktiskt ''ägt'' kläderna för en liten stund. Då har jag ju redan haft dem på mig, jag har synts i dem och då kan jag släppa dem sen utan att känna mig alltför ledsen =D
(Har däremot inte lyckats med denna tekniken än när det gäller skor, så pengabrist är lika med: Hålla sig borta från skobutiker =P)
Har tagit tag i mina matproblem också och ska nu börja på ätstörningsenheten så fort remissen är skriven och klar, för som sagt det har blivit ohållbart nu. Jag kämpar varje dag med att få i mig mat och jag är verkligen hungrig, men jag mår så fruktansvärt illa så fort jag stoppar något i munnen.
Det här var min frukostupplevelse imorse.
Det här var min frukostupplevelse imorse.
Nyponsoppa, juice, lite yoghurt och två skivor ost med varsin skinkbit inrullad. Lätta enkla saker att få ner.
30 Min senare är ostrullarna uppätna, juicen uppdrucken och bara lite nyponsoppa kvar. Yoghurten är fortfarande orörd. Jag mår fruktansvärt illa och får kämpa med kväljningar.
Efter ytterligare 10 minuter tvingade jag i mig det sista av nyponsoppan. Yoghurten är orörd och det känns som att jag ska spy vilken sekund som helst.
Väntade ytterligare 10 min, men fick ge upp och ställa in yoghurten.
Sammanlagt 40 min för att få i sig två ostskivor med skinka, 1 glas nyponsoppa och 1 glad apelsinjuice. Det är ohållbart!!
12:30 var jag hemma igen och har nu fått i mig yoghurten och även ett halvt glas nyponsoppa. (Jag bara skakar mållöst på huvudet åt detta)
Väntade ytterligare 10 min, men fick ge upp och ställa in yoghurten.
Sammanlagt 40 min för att få i sig två ostskivor med skinka, 1 glas nyponsoppa och 1 glad apelsinjuice. Det är ohållbart!!
12:30 var jag hemma igen och har nu fått i mig yoghurten och även ett halvt glas nyponsoppa. (Jag bara skakar mållöst på huvudet åt detta)
Har iaf fått utskrivet näringsersättning från sjukhuset som kom idag. Ska gå bort och hämta dem alldeles strax.
Var så besviken på mig själv imorse också för att jag inte hade fått i mig allt, men så sa Jossan
-''Det är väl skitbra att du fått i dig så mycket som du åt? Det är väl inte så konstigt att du mår illa och blir mätt fort? Din magsäck är ju pytteliten för tillfället. Du behöver inte äta mer heller eftersom du är mätt.''
Blev lite lättare för mig då =) Att faktiskt kunna känna mig stolt över det som jag faktiskt FÅR i mig istället för att känna besvikelse och misslyckande över det jag inte får i mig =)
Sen pratade vi om ett återkommande faktum för mig: Att så fort det börjar gå bra för mig, så ser jag till att fucka up saker så att jag kan må dåligt igen. Innan trodde jag det handlade om att jag var bekväm och trygg i det tillståndet eftersom jag mått så så länge och visst det är väl en del av det, men den största anledning är faktiskt att jag inte tycker att jag förtjänar att må bra. Jossan frågade då.
-''Varför förtjänar du inte det? Vem förtjänar då att må bra om inte du gör det?''
-''Bra människor.'' Svarade jag. ''Såna som inte sårar andra.''
-''Finns det någon sådan person du känner, som aldrig sårar någon?''
Nä det känner jag ju självklart inte. Det finns ju ingen allsmäktig genomgod människa som aldrig gör några fel...så när jag tänker efter så var ju den tanken ganska löjlig. Då förtjänar ju ingen att må bra.....hallå eller.
-''Det är väl skitbra att du fått i dig så mycket som du åt? Det är väl inte så konstigt att du mår illa och blir mätt fort? Din magsäck är ju pytteliten för tillfället. Du behöver inte äta mer heller eftersom du är mätt.''
Blev lite lättare för mig då =) Att faktiskt kunna känna mig stolt över det som jag faktiskt FÅR i mig istället för att känna besvikelse och misslyckande över det jag inte får i mig =)
Sen pratade vi om ett återkommande faktum för mig: Att så fort det börjar gå bra för mig, så ser jag till att fucka up saker så att jag kan må dåligt igen. Innan trodde jag det handlade om att jag var bekväm och trygg i det tillståndet eftersom jag mått så så länge och visst det är väl en del av det, men den största anledning är faktiskt att jag inte tycker att jag förtjänar att må bra. Jossan frågade då.
-''Varför förtjänar du inte det? Vem förtjänar då att må bra om inte du gör det?''
-''Bra människor.'' Svarade jag. ''Såna som inte sårar andra.''
-''Finns det någon sådan person du känner, som aldrig sårar någon?''
Nä det känner jag ju självklart inte. Det finns ju ingen allsmäktig genomgod människa som aldrig gör några fel...så när jag tänker efter så var ju den tanken ganska löjlig. Då förtjänar ju ingen att må bra.....hallå eller.
Nä det är dags för lite kämparglöd, jävlar anamma och positivt tänkande! Så det så!!