Lite så har jag gått runt hela livet. Hållt mig utanför verkligheten och glidit runt bara eftersom alla andra alltid fixar och löser allting åt mig. Men sen jag kom hit har jag börjar komma ner mer och mer på jorden och jag faller snabbt och ibland hårt.
Har gjort mina såkallade ''Miniresor'' nu nästan varje dag. Det gör att mer och mer känslor kommer fram även till vardags och de blir mer och mer tydliga, verkliga och jag tycker det är skitläskigt, för jag vet inte vart jag ska ta vägen när de kommer eller hur jag ska hantera dem.
De senaste 3 dagarna har jag mått skit. Har haft mardrömmar en hel vecka och det börjar ta på krafterna och humöret. Mina moodswings känns okontrollerbara för tillfället och jag har just nu ingen aning om ifall jag överreagerar eller inte i olika situationer. Jag känner mig helt vilsen, förvirrad och fastlåst i mina beroenden. Det jobbigaste för mig just nu är att jag lätt blir beroende utav andra människor och då menar jag som om de vore mitt knark. Jag behöver dem, behöver prata med dem hela tiden, få uppskattning och bekräftelse hela tiden och jag hatar att jag låter mig bli så påverkad utav andra människor.
Detta gör ju att folk håller sig undan vilket i sin tur leder till en sorts abstinens och jag börjar bestraffa mig själv. Igår gick det så långt att jag bara ville ge upp, så jag började manipulera Jossan så att hon skulle slänga ut mig. Jag gav henne väldigt elaka hintar, sånt som sårar mer än ord i sig kan göra. Detta fortsatte jag även med imorse, men den människan ser ju däremot igenom sånt så det funkade väl sådär. Hon bara pressade mer och mer tills vi kom till den verkliga orsaken och tills jag själv insåg vad jag höll på med. Då mådde jag ännu sämre, så det resulterade i att jag blev inlåst i sadelkammaren eftersom jag just då var otroligt självmordsbenägen och antagligen skulle ha stuckit iväg och gjort det.
Men eftersom jag var inlåst så hade jag inte så mycket val. Tankarna snurrade däremot runt ändå. ''Kan man hänga sig från den där balken?'' ''Vad kan jag använda som snara?'' Det är läskigt att jag tillåter mig själv bli så påverkad utav andra människor. Lizettes ord om att ta hand om Lilla Jenny hördes i bakhuvudet, men just då kände jag att ''Lilla Jenny'' bara kunde dra åt helvete. Istället kom faktiskt min gamla psykologs ord upp. Det där med att skjuta upp att ta livet av sig. Eftersom jag hade en lädergrimma i knät som jag höll på att putsa, så tänkte jag att: jag kan ju iaf vänta tills jag gjort klart denna. Det är ju oschysst att förstöra grimman för Jossan bara för att jag mår dåligt. Sen ska jag ju faktiskt kanske till Danmark till helgen, så borde kanske vänta tills efter det och sedan var fokuset bytt.
Det är bra att ha flera verktyg att ta till eftersom det där bara var en depressiv episod och oftast går de över efter 1-2 timmar och så mår jag bra igen. Däremot är det skrämmande att jag ibland sjunker så förbannat djupt när jag har dem.
Det segaste är att jag inte riktigt vet hur jag ska fixa mina relationsproblem till andra. I vanliga fall kan man ju lösa det genom att ta tag i sitt liv, men det går ju inte nu för det har jag redan gjort och det med råge också.
Fan. Är bara jäkligt förvirrad och vilse just nu som sagt.
För att prata om något roligare, så funderar några kompisar och jag på att starta band. Vi är fyra sångare nu tydligen, så det hade varit lite kul att köra något med stämmor. Träffade en av dem idag och pratade lite och testsjöng lite. Jag är lite stolt och förvånad över att jag faktiskt kunde gå upp så högt som jag gjorde..ouppvärmd också och han har en grym basröst. Det ska bli spännande att höra hur de andra låter och se vad vi kan skapa fram med det =) men jag tror det kan bli riktigt kul.
Haha vi har t.o.m fått groupies redan och vi har inte ens startat någon grupp än =P
Nä, det var riktigt bra att komma iväg lite idag. Få skrattat lite och få ett fokusbyte. Det var nog precis vad jag behövde just nu.
Haha vi har t.o.m fått groupies redan och vi har inte ens startat någon grupp än =P
Nä, det var riktigt bra att komma iväg lite idag. Få skrattat lite och få ett fokusbyte. Det var nog precis vad jag behövde just nu.
Hej! Tycker nästa det är läskigt att läsa om vad du skriver, har läst nästan alla inlägg och sitter här med tekoppen i ena handen och datan i andra. Jag kunde lika gärna ha läst om mig själv. Inte bara likt - utan på pricken. Mår bra av att läsa din inlägg. Tack för din styrka att orka - och klara, att lägga upp dem!