Hej
Idag blev jag så glad. Jossan berättade att jag hade varit såpass duktig igår, så att jag fick vara med på träningen med Helena och Loppan idag.
Jag tänkte verkligen igår på att hela tiden hålla mig ur vägen, att stå med sidan mot människor och djur (inte stå rakt fram och stirra dom i ögonen som vanligt) och att vara helt tyst och låta henne och Helena vara ifred.
Upptäckte också att det är jag som tar Jossans ord alltför hårt. Hon hade samma tonläge mot Helena och använde samma ord som hon gör mot mig. När jag nu fick se det utifrån, så tyckte jag varken att hon var elak eller tyken. Bara rak, ärlig och tydlig.
Jag är också väldigt stolt över att jag idag frågat frågor istället för att ge svaren. ''Vad känner du är bäst? Vill du riskera detta? Vad behöver du träna på mest? Vad prioriterar du då?'' I vanliga fall brukar jag bara säga vad jag tycker att den andra ska göra och sedan få den andra personen att tycka likadant.
Innan vi åkte till Borås ridhus för hopptävling var jag nåt så överjävligt trött. Ville helst bara vara hemma och lägga mig i sängen. Visste dock att Jossan behövde vara själv, så åkte iväg iaf.
Jag upptäckte att för att orka, så behövde det vara tyst i bilen. När Helena sen hämtade ut pengar, satt jag kvar i bilen och passade på att meditera. Slängde ner alla tankar, krav och utmaningar i min mentala säck och ställde utanför bilen. Sedan gjorde jag en medveten närvaro övning.
*Hur känns fötterna mot underlaget, händerna mot varandra osv. När sedan Helena kom tillbaka och började köra, blev jag först irriterad på att jag inte kunde koncentrera mig längre. Men använde sedan tillfället till att ändra fokus. *Hur känns vibreringarna från bilen i kroppen? Hur känns det när den svänger? Vilka muskler behöver jag använda för att hålla emot osv.
Detta gjorde att jag blev MYCKET piggare =)
Har också givit andra människor plats på Gina Tricot Grand Prix. Bland annat en fotograf som blev väldigt glad över det och tackade mig genom att visa bilden han tagit. När jag gav honom en komplimang för sitt arbete blev han väldigt rörd =)
Har även upptäckt en ny insikt hos mig själv. Log och hälsade mot ryttarna som kom ridandes när vi skulle gå in i ridhuset. De svarade genom att titta snett och sedan ignorera. Förut hade det tagit min glädje, men idag så sket jag i dom istället. Synd om dem om de inte vill hälsa och vara trevliga tillbaka. Jag bara ryckte på axlarna, log lite för mig själv och hälsade på nästa person istället.
Upptäckte även att både jag och Helena satt och kommenterade alla ''fel'' som fanns på både hästar och ryttare. Det tog ner stämningen och gjorde mig ganska missmodig. Så då avbröt jag det genom att säga ''Istället för att kommentera allt dåligt, så skulle vi kunna hitta något bra på varje häst och ryttare istället.'' Alltså att ignorera det dåliga och ta efter det bra istället.
Fin färg. Snygga kläder. Vad mjuk i handen hon/han är osv. Minsta lilla vi kunde hitta som var bra.
Sedan avslutade vi med att gå när vi hade sett en riktigt bra genomförd hopprunda. En där vi kände att hästen ej hade ont eller att ryttaren var ''elak'' mot hästen.
