Japp så är det med humöret också. Just nu har jag ett riktigt litet pityparty. Det är syndast om mig i hela världen för tillfället. Mycket nedvärderande tankar om mig själv, men mest undrar jag varför jag gör såhär mot mig själv hela tiden? Varför skapar jag situationer och drama? Varför är jag så förbannat självdestruktiv?
När någon säger att jag är underbar och fin, så gör jag fan ALLT för att motbevisa detta. Intyga folk att det inte stämmer. När de sen tröttnat, så gör jag allt för att de ska stanna kvar och gör och säger vad som helst för att få uppmärksamhet, vilket bara gör saker värre =(
När någon säger att jag är underbar och fin, så gör jag fan ALLT för att motbevisa detta. Intyga folk att det inte stämmer. När de sen tröttnat, så gör jag allt för att de ska stanna kvar och gör och säger vad som helst för att få uppmärksamhet, vilket bara gör saker värre =(
Vill bara lägga mig under täcket och aldrig stiga upp igen. Tänker på det som en av mina handläggare sa till mig. ''Du kanske inte är så gudomlig som du tror när du är manisk och du kanske inte är så totalt värdelös, som du tror när du är depressiv. Du kanske ska lägga dig någonstans mitt emellan.''
Men fan vad det är svårt just nu. Jag gör vad jag kan för att tänka så, men det är inte lätt när mitt inre skriker att jag inte är värd någonting.
Det värsta är att jag vet så väl vad det är jag håller på med och varför, så varför kan jag inte sluta? Jo därför att jag är självdestruktiv och varför är jag det? Jo för att jag är så osäker på mig själv, livet och alla runt omkring mig och jag vill bevisa mina övertygelser.
Hur ska någon någonsin orka leva med mig och mina berg-och-dalbane-svängningar? När jag är så trasig inuti.
Men fan vad det är svårt just nu. Jag gör vad jag kan för att tänka så, men det är inte lätt när mitt inre skriker att jag inte är värd någonting.
Det värsta är att jag vet så väl vad det är jag håller på med och varför, så varför kan jag inte sluta? Jo därför att jag är självdestruktiv och varför är jag det? Jo för att jag är så osäker på mig själv, livet och alla runt omkring mig och jag vill bevisa mina övertygelser.
Hur ska någon någonsin orka leva med mig och mina berg-och-dalbane-svängningar? När jag är så trasig inuti.
Bifrost den gullepojken tröstade mig bra imorse. Han var på väg ut ur stallet men vände sig sedan om, gick fram till mig och lade helade huvudet och halsen över min axel. Han har ett hjärta av guld den hästen <3
Det kommer en kompis från Kungälv senare idag och hälsar på. Jag ser verkligen fram emot det och det håller mig faktiskt lite från att gräva ner mig totalt.