Första dagen helt utan min venlafaxin idag. Trodde det skulle bli precis som de andra veckorna då jag knappt märkt något speciellt. Lite yrsel bara och kanske lite nedsatt matlust, men LURING!
Kl 11 idag började jag bli ganska så yr. Gick hem lite tidigare från stallet och lade mig i sängen. Mådde lite bättre när jag sovit en stund och käkat lite. Så jag klädde på mig och promenerade runt lite i stan, där jag träffade på en helt otrolig människa. Wow faktor till 1000 =).
Men efter att jag gått en stund, hämtat ut mina linser och pratat lite med denna killen, så började jag må sämre. Jag fick svårare och svårare att gå rakt, jag kunde inte fokusera på något alls, allting bara snurrade och jag mådde så illa.
Kämpade iaf mig bort till ''vuxenfritidset'' och lade mig i en soffa där, men det blev inte bättre. Tillslut fick en av deltagarna där köra hem mig. Tog en venlafaxin det första jag gjorde när jag kom hem och bara slängde mig i sängen med tårarna sprutande, så nu har Jossan tagit dem medicinerna ifrån mig. Det är väl lika bra för jag hatar dem jävla fittabletterna ändå! Jag önskar att jag aldrig nånsin hade börjat med dem.
Har legat ner en stund, så det är lite bättre, men jag är fortfarande yr något så förbannat och mår fruktansvärt illa.
Joséphine förklarade för mig att det är kroppens abstinens på medicinen och att det kommer att bli bättre. Igår var jag så glad att jag idag äntligen skulle bli fri från mina antidepressiva. Idag vill jag aldrig sluta med dem.
Enda sättet att få det sluta snurra är om jag blundar.
Ska lägga mig ner igen nu och bara hoppas att det inte tar allt för många dagar att bli bra igen. Har köpt glass också, så ska faktiskt unna mig det.
Gumman då. Det är alltid svårt att sluta med en vana när man har våra svårigheter. Men du kommer fixa det. I know it. Det är som jobbigast dom 4 första dagarna. Sen kommer frihets känslorna att ta över. Jag håller tummar, hovar och tassar för dig vännen. Du är starkare en alla droger som finns. Kram