Ännu en gång har jag fått se sanningen om mig själv i spegeln. Det suger och det är bara jag som kan göra något åt det också. Men det är jobbigt när jag får inse hur jag verkligen beter mig och hur andra verkligen känner över det. Det gör så ont i magen att jag knappt kan stå upp och illamåendet står mig i halsen.
Gör mitt bästa för att kämpa i mig frukosten, men just nu känns det hopplöst.
Däremot fick jag pratat med en gammal vän igår. Vi pratade i nästan 2 timmar och jag fick klarat upp massa missförstånd...som enbart var från min sida.
Det är pinsamt hur illa jag verkligen tror om folk och det bara mitt eget huvud som inbillar sig massor.
Att tro dåligt om andra och hela tiden misstänka att alla kommer göra något dumt eller såra mig förr eller senare, är att nedvärdera andra rätt extremt.
Jag behöver verkligen börja tro mer gott om folk och deras egenskaper.
