pinguuhsverklighet.blogg.se

Tänkte jag skulle dela med mig av lite tankar jag har nu under en mini-down-period.

JAG PALLAR INTE!!!!

Läste i boken Resan förut att det är bra att man stannar kvar i känslan och upplever den. MEN PALLA!!

Har så förbannat ont. Min nackspärr (sen 3 månader tillbaka och som vägrar ge med sig) känns som den gjorde i början när jag fick gå till läkaren, fick en muskelsträckning när jag tränade med en kompis i söndags, Hidalgo knuffade till mig stenhårt i bröstet igår och jag har små kramper i ländryggen. Allt på en gång. Yaayy...
Klarade inte av hela danspasset eftersom jag var svimfärdig hela tiden. Brukar klara av att dansa men blandningen med att äta för lite OCH ha ont blev väl för mycket för kroppen, så det var en smärre besvikelse. Är såååå hungrig nu också, men får inte ner någon mat.
Så jävla trött på att inte kunna äta just nu!!
En sak som däremot faktiskt gör mig lite stolt och glad är att jag inte har några självmordstankar. Innan så hade jag vid det här laget redan gjort en noggrann planering, men nu så är det mer ''Nej, kasta inte telefonen in i väggen. Telefonen har inget med det här att göra. Det är också dyrt att skaffa en ny.'' Och ''Nej. Skrik inte på förare som inte stannar vid övergångsstället och kasta definitivt inte mobilen efter bilen.''
Stannade upp och kom liksom på mig själv att...shit. Jag har inte tänkt en enda gång att jag inte vill leva längre =D så det är positivt....även om känslan att ta ut sin ilska på yttre ting inte är superbra det heller, så är det iaf framsteg =D

 

Hurra för mig....vill dock påminna att jag fortfarande har jääävligt ont.